- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
278

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 278 –

»Fröken Castelli och herr Kopowski,» svarade
betjänten.

»Herr Kopowski är således där?»

»Han återkom för knappt en kvart se’n.»

»An herr och fru Osnowski?»

»Ha ännu inte återkommit.»

För första gången efter deras förlofning var
skalden missnöjd med Linetta. Han förstod
mycket väl, att ett gammalt originals död icke kunde
gå deu unga flickan särdeles djupt till sinnet, men
i alla händelser var det just icke rätta stunden
att spela valser för fyra händer med Kopowski . . .
Detta visade brist på takt .. . Fru Bronicz, som var
hemmastadd i stora världens vanor, anade denna
känsla af blotta uttrycket i hans ansikte.

»Linetta har varit så upprörd . . . och
ingenting lugnar henne så bra som musiken. Hon
började till och med att känna af sin kramp. Jag
skyndade för den skull att föreslå henne spela litet
tillsammans med herr Kopowski.»

De hade emellertid lämnet pianot, och snart
försvann skaldens pinsamma intryck. Detta hus
hade för honom en hop kära och friska minnen.
Med Linettas arm under sin gick han genom
rummen och uppehöll sig här och där vid minnet af
alla de behagliga saker han upplefvat.

»Minnes du?» frågade han henne, »här, i din
ateljé en dag, då jag satt för mitt porträtt, tog
du mitt hufvud mellan dina vackra händer för att
vända det litet.. . Här kysste jag din hand för
första gången . . . Här hörde jag dessa orden från
dina läppar: ’Ni måste tala med min tant!’ ord,
som gjorde mig utom mig af glädje . . O, min
utkorade: min älskade!»

»Och hvad du var blek då!» sade hon.

»Skulle man inte blekna, då hjärtat sviker?
Jag älskade dig redan då som en vansinnig.»

»Hvad allt detta synes mig sällsamt!»

»Hur så, Linetta?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free