Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 279 –
»Denna början! Det börjar som ett förspel,
som en lek . . . och därpå gripes man och ryckes
bort... och se’n är rigeln fråndragen!»
Han tryckte den unga flickans arm mot sitt
bröst.
»Ack, ja, rigeln är fråndragen . . . Jag har
min tillbedda, mina ögons ljus, och jag skall inte
mera släppa dig!»
Därpå gingo de, alltjämt arm i arm, in i stora
salongen. Han pekade på fönsterdörren och sade:
»Vår balkong!»
Det var nästan alldeles mörkt. Föremålen
omkring dem försvunno i dunklet; endast här och
där darrade på de förgyllda taflorna ljussken, man
skulle kunnat säga nyfikna ögon, som fäste sina
blickar på det unga paret.
»Älskar du mig?» frågade plötsligt Zawilowski.
»Det vet du väl!»
»Säg: ’ja’!»
»Ja!»
Ännu närmare tryckte han henne till sitt
hjärta, och med en af öfverväldigande rörelse
förändrad röst sade han:
»Du kan inte föreställa dig, huru lycklig jag
känner mig hos dig! Nej, det kan du aldrig ana,
det svär jag! Du vet inte, huru mycket jag älskar
dig! . . Jag skulle offra mitt lif . . . jag skulle offra
hela världen för en enda af dina hårlockar . . .
Dn är min värld, mitt lif, mitt allt! Utan dig
skulle jag hädanefter inte kanna lefva längre!»
»Låt oss sätta oss,» sade fröken Castelli, »jag
är trött »
De satte sig, skuldra vid skuldra,
sammanknipna i mörkret och tysta.
Därpå frågade hon med låg röst:
»Hvad fattas dig? Hvarför darrar du så?»
Men hon själf, som vaggades af sina
framkallade minnen, fördes bort af sin kärlek under
inverkan af hans eldiga lidelse, andades hastigare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
