Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 –
att antyda, att hon önskade undvika detta
samtalsämne . .. Än mera, i hennes närvaro mildrade
fru ßronicz i ovanlig grad uttrycken för sin
missräkning. Sant är, att knappt hade Linetta vändt
ryggen till, förr än hon åter gaf fritt lopp åt hela
sin bitterhets undertryckta flöde. Om detta ämne
hade hon också en mycket häftig ordväxling med
Osnowski. Ehuru den senare verkligen i första
ögonblicket också känt sig pinsamt besviken, sökte
han dock — i det hans hederliga natur fick
öfverhand — så mycket som möjligt mildra »katastrofen».
Han bemödade sig att söka visa, att Ignatius lika
fullt var ett ovanligt godt parti, till och med ur
finansiell synpunkt.
»Jag tror inte,» sade han, »att han skulle
upphört att skrifva, äfven om han erhållit arfvet
i fråga; men hans tid skulle upptagits af att
förvalta en så kolossal förmögenhet . .. Hans talang
skulle ha lidit däraf ... Så snart det är fråga om
Ignatius, kommer jag alltid, kära tant, att tänka
på kung Henrik VIII:s af England ord till en af
prinsarna, som vågat lyfta handen mot Holbein:
’Jag kan göra tio lorder af tio bönder, om jag får
lust därtill, men jag kan inte göra en Holbein af
tio lorder.’ Ignatius tillhör undantagen . . . Tro
mig, jag har alltid tyckt mycket om Linetta och
alltid ansett henne för ett intagande och hederligt
barn, men hon har ansenligt stigit i min aktning,
därför att hon förstått uppskatta vår käre Ignatius
till hans rätta värde . . . Att se sig vara målet i
en sådan mans lif. . . är väl ändå en uppgift,
som hvilken kvinna som helst kunde afundas henne.
Är det inte så, Annette?»
»Jo,» svarade fru Osnowska. »Det är alltid
smickrande att veta sig vara hustru åt ’någon’.»
»Ja, ja,» återtog han med ett leende, i hvilket
en skymt af sorgsenhet dolde sig, »tror du, att jag
inte mer en än gång förebrått mig, att ett så
fullkomligt väsen som du tillbör en nolla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
