Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 285 –
blicket, då vi måste anförtro vårt barn i främmande
händer. Jag fick först härom dagen veta, att
Zawilowski jämte sina obestridliga förtjänster lär
ha en mycket våldsam karaktär. . . Han har det!
Oss emellan har jag alltid misstänkt det. . . Och
om det förhåller sig på det viset, så skall det bli
Linettas död. Själfva Polaniecki, en af hans
vänner — välförståendes så till vida som karlarna äro
i stånd till vänskap — har låtit mig förstå, att
hans far hemsöktes af dessa våldsamma kriser . . .
som gjort honom vansinnig. . . ett ärftligt ondt,
som man vet. Jag vet, att herr Ignatius älskar
Lina — så vidt som männen äro i stånd att älska
sant — men skall denna kärlek räcka länge?
Dessutom torde han ha ett grand egoism, det kan
inte ens Joseph själf förneka — for öfrigt äro alla
karlar egoister; — Joseph får för den skull inte
förvåna sig, om jag känner oro och fruktan vid
tanken på att min lilla kära Linetta skall falla i
händerna på en tyrann, en galning och en egoist!»
Fru Annette hade hjärtans roligt, men
Osnowski erfor ett pinsamt intryck och sade i försonlig
ton:
»Hvartill tjänar det att tvista på detta sätt?
Ni vet väl, att jag alltid älskat Linetta. Jag
önskar af hela mitt hjärta, att hon skall visa sig
värdig vår kära poet!»
Utan att ana det göt hon olja på elden . . .
Inför en slik hädelse förlorade fru Bronicz
fullständigt den lilla återstod af kallblodighet,
hvaröfver hon ännu förfogade.
»Hvad för slag! Hvad säger ni? Linetta visa
sig värdig Ingnatius!» utbrast hon på höjden af
ursinne.
Lyckligtvis åstadkom fru Maszkos inträde
salongen en hälsosam afledning. Tant Bronicz teg
liksom om vreden fängslat orden på hennes läppar;
Annette frågade, hvad det öfriga sällskapet gjorde.
»Herr Kopowski, Linetta och Stefania stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
