Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 288 –
komma där ifrån, Ijade genast skickat honom
för att se efter hvad de båda nnga personerna
gjorde.
NIONDE KAPITLET.
Två dagar efteråt ringde Osnowski på hos
Polaniecki en half timme efter det denne kommit
på sitt kontor. Stas öppnade själf.
Fru Annettes make tryckte hans hand med
betydelsefullt eftertryck, såsom man plägar under
högtidliga omständigheter, och då Polaniecki bad
honom sätta sig, sjönk han ned på den stol han
bjöd honom. Han sänkte hufvudet och förblef
tyst några ögonblick. Han andades tungt. Den
öfverdrifna ifver, med hvilken han öfvade sig för
att magra, hade förskaffat honom en början till
astma, och nu förtog dessutom sinnesrörelsen
honom nästan andedräkten. Polaniecki väntade, men
slutligen fick hans naturliga liflighet öfverhand.
»Hvad har händt?» frågade ban.
»En olycka,» svarade Osnowski, djupt sorgsen
»Ignatius1 förlofoing är bruten.»
»Ignatius’ förlofning bruten? Hvarför det?»
»Af skäl, som äro så bedröfliga, att det vore
bäst, att Ignatius aldrig finge veta dem... Jag
har till och med undrat, om jag icke borde
iakttaga tystnad . . . Men nej! Han måste veta allt
... ty här gäller det mera än hans egenkärlek.
Måhända skola harmen, afsmaken hjälpa honom
att lättare bära hans olycka . . . Förbindelsen är
bruten, ty fröken Castelli är inte värd att bära
hans namn, och om det ännu kunde bli fråga om
en möjlig öfverenskommelse, skulle jag vara den
första att sätta mitt absoluta veto däremot.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
