Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 298 –
mera värd än allt hvad hon kunnat erbjuda er.
Jag vet nog... att det är en stor olycka 1 Er egen
bror skulle inte heller kunna hysa mera deltagande
med era lidanden än hvad jag gör . . . men ni måste
underkasta er. Min käre Ignatius, var förnuftig!
De ha kilat sin väg, fan vete hvart. Osnowskis
resa också bort. Ni skall sålunda inte finna någon
på Pritylow. Gud har förbehållit er en stor
framtid. Ni tillhör jordens salt. Ni har ovanliga
förpliktelser . . . både mot er själf och mot samhället.
Jag begär inte, att ni genast skall glömma allt
hvad ni älskat. . . men det är er inte tillåtet, att ni
öfverlämnar er åt förtviflan, min käre, min stackars
vän!»
Polaniecki talade länge på detta sätt. .. Han
talade med öfvertygelse och blef själf rörd af sina
egna ord. Han sade kloka och goda saker: att
olyckan hade det egna med sig, att den stannade
på samma fläck, där den drabbat. . . men att
människan alltid gick framåt, antingen hon ville eller
inte . . . och för den skull aflägsnade sig från olyckan.
Smärtan släpades visserligen med som en tråd,
som likväl blef allt mindre och mindre och slutligen
spändes till dess den brast... ty, hur det än vore,
så lefde man ändå endast för morgondagen.
Allt detta kunde ju vara sant nog, men en
ändå verkligare, mera påtaglig sanning framstod
för skalden ur Osnowskis bref . . . Utom denna
sanning träffades hans öron endast af meningslösa
talesätt, så oförklarliga för honom, så blottade på
sannolikhet, att de för den olycklige återljödo som
skramlet från järnräcket på bron, öfver hvilken de
nu åkte. Zawilowski förmådde ännu endast känna
och tänka på ett högst förvirradt sätt. Han hade
den förnimmelsen, att hvad som hände honom var
omöjligt. .. men ändå sant, att han icke fogade
sig i denna olycka, att han aldrig skulle foga sig
i den — men att hans uppresning mot den var
fåfäng och vanmäktig. Allt annat tyckte han vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
