Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 306 –
rosslat i dödskamp, innan han dog, sedan han
skjutit sig en kula i hufvudet.
Han förde fröken Helenas hand till sina läppar,
bugade sig och lämnade det dystra rummet. Väl
utkommen på gatan, drog han djupt efter andan.
I sin målarefantasi såg han Zawilowskis bild,
oigenkännlig, tio år äldre, med hufvudet
inveck-ladt i bindlar och svullna, svartblå läppar.
Men ur sina tankar väcktes han af Plawicki.
Maries far, elegant och sprättig, klädd efter senaste
modet och som vanligt väl parfymerad, mötte
målaren i ett gathörn och lät honom icke fortsätta
sin väg ensam.
»Jag kommer från Karlsbad,» sade han. »Ah,
min bäste herr Swirski, så många förtjusande små
kvinnor! Jag skall begifva mig till Byczinek; jag
träffade i går Polaniecki och han gaf mig lugnande
underrättelser om Marie. Men, säg, tycker ni inte,
att min måg ser klen ut?»
»Han har också haft många ledsamheter . . .
Ni känner väl historien med Zawilowski?»
»Ja visst! Ja visst! Det var just ett vackert
spektakel! Hvad säger ni själf om det?»
»En stor olycka!»
»Ja visst, en olycka . . . Men största olyckan
är, att vi allesammans inte ha några grundsatser!
Och vet ni hvad orsaken härtill är? Jo, alla dessa
era nya påhitt, all er ateism, er hypnotism, er
socialism, era alla slags ism med ett ord . .. Ungdomen
har inga grundsatser mera... Det är sjukan!»
ELFTE KAPITLET.
Polaniecki hade blifvit så uppskakad af
Zawilowskis olycka, att han helt och hållet glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
