Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tolfte kapitlet - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 323 –
tänka sig, att sådana utsökta naturer som Ignatius
och Osnowski få försona allt detta!»
»Ja, man skall aldrig lyckas förstå logiken
häri,» mumlade Polaniecki med dyster min.
Bigiel gick långsamt fram och tillbaka i
rummet och skakade på hufvudet. . . Plötsligt stannade
han framför Stas med strålande anlete.
»Nåväl, min gubbe,» sade han och slog honom
vänligt på axeln, »vi kunna lyckönska oss till att
ba vunnit högsta vinsten ... Vi ha inte varit några
helgon, vi heller, men Gud har ändå välsignat oss,
kanske just därför att vi inte som tjufvar smugit
oss in på förbjuden mark för att där förföra
andras hustrur!»
Polaniecki gick utan att svara.
TRETTONDE KAPITLET.
Efter middagen begaf sig Polaniecki till fröken
Helena. Zawilowski bar ännu en svart sidenbindel
om pannan med ett större plåster på midten, som
täckte hans sår . . . Han stammade något litet och
skelade . . . men hans krafter återkommo dagligen.
Doktorn försäkrade, att dessa förändringar i syn
och röst i sin ordning skulle försvinna utan att
lämna spår.
Då Polaniecki inträdde i hans rum, satt skalden
i den länstol, som förut varit den gamle
Zawilow-skis. Med halft slutna ögon åhörde han de verser,
som fröken Helena uppläste.
Den unga flickan lade bort boken vid anblicken
af den nye gästen.
»God dag, min fröken,» sade Polaniecki. »Huru
mår ni, Ignatius? Jag kommer och afbryter er
läsning. . . Får man fråga hvad det är?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
