Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 331 –
på Josef Osnowski, som ställt giftermålsfrågan på
knifspetsen . . . Om han haft för afsikt att befria
sig från Kopowski, därför att han misstänkte en
annan intrig, skulle han icke kunnat hitta på något
bättre. Må Gud förlåta honom! Ack, min kära
fru, jag tyckte ock i första ögonblicket, att den
enda möjliga utvägen vore Linettas giftermål med
denne ohederlige man. Linetta, Kopowskis hustru!
O, nej! Försynen har icke tillåtit det. . . Och då
jag slutligen fann, att detta äktenskap skulle varit
mitt älskade barns dödsdom, hade vi ingen annan
tanke, hon och jag, än att befria oss från dessa
grymma band. Numera är det icke längre fråga
om att återknyta våra gamla förbindelser. Linetta
är till den grad nedslagen, hon har sett sig till
den grad bedragen i sin tro på lifvet och
människorna, att hon skulle vara den första att vägra
en möjlig försoning. Hon vet icke ens, att jag
skrifver detta bref till er. Ack, min fru, om ni
visste hvad herr Zawilowskis förtviflade handling
låtit henne lida, huru rubbad hennes hälsa blifvit,
skulle ni ha medlidande med henne! Han borde
icke ha gått till denna ytterlighet, endast af
undseende för henne; men, ack! karlarna, som alltid
äro sådana egoister, fråga i dylika fall endast efter
sina egna driffjädrar. Hon, stackars liten, är i hela
denna sak lika oskyldig som ett nyfödt barn, men
3ag> Jag ser henne förtvina inför mina ögon; jag
ser, hur hon pinar sig från morgon till afton och
förebrår sig, att hon varit den ofrivilliga orsaken
till hans olycka, att hon krossat hans lif! I går
bad hon mig, med sitt ljufva ansikte badande i
tårar, att vara som en moder för Ignatius. Hon
känner, att hon dör! Hon upprepar hvarje dag, att
han måste förbanna henne... och mitt hjärta vill
brista, ty doktorn har förklarat, att han icke svarar
för något, om detta tillstånd fortfar . . . Jag tror
emellertid på den gudomliga rättvisan! Men ni
också, min fru, kom en förtviflad moder till hjälp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
