- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
85

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mat och framförallt kaffe, och slutligen företog jag mig
att bland skifferlagren vid stranden leta efter försteningar.
Skifferlagren voro dock af frosten så söndersplittrade,
att man hade svårt att i de anstående men grusade lagren
uppleta en stenbit af helst några qvadrattums
genomskärning, och något löfaftryck kunde jag denna gång
alldeles icke finna. Jägaren kom snart åter, utan att
hafva sett spår till någon ren, och fiskaren något
sednare, förklarande att en lax väl aldrig förirrat sig till
en elf, så gyttjig som den, hvilken flyter emellan
Kolfjellet och nya jökeln. Allt manade oss således att
lemna denna ogästvänliga strand. Sedan vi förtärt
vårt kaffe, rodde vi derföre genast vidare längsmed
stranden inåt fjorden. Emot natten blef det temligen
kallt, så att på vattenytan en tunn skorpa ny is bildade
sig, hvilken ej obetydligt hindrade rodden. Vi lade
derföre snart ånyo till vid ett kalt och sankt ställe på
fjordens norra strand för att der dröja öfver natten.
Följande dagen rodde vi vidare, först till Sundevalls berg,
sedan genom ganska tät drifis till södra stranden af van
Mijens Bay.

Denna bugts norra arm är så grund, att man redan
¼ mil från stranden knappast kan ro fram med en båt,
och i fall landvallen höjer sig några få fot så blir den
alldeles torr. Bugten fortsättes utan någon bestämd
strandafsats långt inåt landet genom en låg, flerstädes
ganska gräsrik däld, som bildar en af de bästa renmarker
på Spetsbergen. Äfven nu kunde man redan på långt
håll urskilja några renhjordar, hvilka betade på slätten
eller längsmed sidorna af berget. Vi lade till och ett par
man sändes i land för att jaga dem. De voro dock så
dåliga skyttar, att de endast lyckades skjuta en enda ren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free