- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
103

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hyperitband, men detta tycktes vara tillräckligt söndersplittradt
för att utan allt för stor svårighet kunna bestigas.
Dessutom visste vi af erfarenhet, att man till följd af
hyperitens stora fasthet med jemförelsevis stor säkerhet kan
klättra uppför dess ofta nästan alldeles lodräta afsatser.
Den sluttning, uppåt hvilken vi först stego, bestod af
temligen groft stenras, företrädesvis hyperit blandad med
grå ej försteningsförande sandsten. Härefter vidtog en
brant af hårdt frusen snö, hvilken befanns obestiglig,
men som lyckligtvis kunde kringgås. Den ene af oss
vände sig åt höger, den andre åt venster, följande
snökanten upp till hyperitbandet. Detta som var
tvärbrant, ehuru lyckligtvis söndersplittradt, och ungefär af
30 fots höjd, bestegs efter en ganska halsbrytande
klättring med temligen stor ansträngning. Härefter
vidtog en sluttning, som slutligen ledde till en jemn afsats.
Enligt den plan vi vid bergets fot utstakat, skulle vi
härifrån vända oss åt höger och gå längs kanten af en
ny snösluttning, hvilken tycktes gå ända till fjellets
topp; men för att hinna denna kant, skulle vi varit
nödsakade att gå tvärs öfver en hal, till is frusen, 40 fot
bred och under 45° vinkel stupande snöbrant, nedanför
hvilken hyperitafsatsen vidtog. Detta var alldeles
omöjligt. Vi valde således en annan väg och gingo rätt
upp öfver ett fint och under föttema glidande ras af
sandsten. Längre upp vidtog ett brant isfält, som
fyllde en från toppen ned till hyperiten gående remna.
Mellan detta isfält och några hyperithällar klättrade vi
ännu ett par hundrade fot uppåt. Slutligen återstod
ej annat val än att gå öfver isfältet, som lyckligtvis var
temligen smalt. Med tillhjelp af våra knifvar höggo vi
hål i isen för fötterna och samma knifvar höggos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free