- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
112

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om hösten försvunnit, möter man visserligen en eller
annan hvalross, hvilken sofver på vattnet, efter hvad
det tyckes och fångstmännen försäkra, med hufvudet
under ytan. Djuret är då lätt att nalkas och
harpunera, ehuru fångstmannen har för sed att genom
dundrande »törn upp» väcka det i samma ögonblick
harpunen slungas, enligt hvad somliga påstå af ädel ovilja
att döda en sofvande stridskämpe, enligt hvad andra
säga, emedan hvalrossen, om den först vaknar genom
harpunstöten, i sömnyrseln lätt af misstag tager båten
för en kamrat, hvilken den ger ett hugg igen för den
törn den fått. Den hvila, som sömnen i vattenytan
erbjuder, tyckes dock icke vara synnerligen
tillfredsställande, och hvalrossen samlas derföre årligen i flockar af
ända till tusen stycken på åtskilliga sandfjärar, hvilka
äro så låga att det klumpiga djuret kan krafla sig upp
på dem. Här äro de lätta att fånga, och fyndet af
hvalross på land spelar derföre samma rol i
hvalrossjägarens drömmar som den stora guldklimpen i
guldgräfvarens. Några båtar sättas ut och landa på skiljda
ställen af fjärans läsida; ifall man lade till på
lovartsidan skulle hvalrossen få lukt på fångstmännen och
genast fly, innan dessa med sina lansar hunnit döda de
djur, som ligga närmast stranden. De döda kroppparne
bilda sedan en vall, som hindrar de andra att
undkomma. Ett ohyggligt slagtande börjar och fortsättes
flere timmar å rad, ända till dess intet enda bland
djuren finnes qvar vid lif. Man vadar bokstafligen i
blod, och äfven fångstmännens starka armar tröttna
innan »lansningen» är afslutad. Sedan späckas djuren,
kropparne lemnas qvar på stranden, och stället blir
under en lång tid en samlingsplats för isbjörnar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free