Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärkningsvärd tillökning i Scoresbys underrättelser. Vogts arbete
här till titel: »Nordfahrt entlang der Norwegischen Küste
u. d. Nordkap, d. Inseln Jan Mayen u. Island»,
Frankfurt a. M. 1863. Man läser häri en utförlig redogörelse
för besöket i land, hvartill blifvit fogade trenne utsigter
af ön jemte Scoresbys karta med endast några få
förändringar. Ett särskildt kapitel är egnadt åt äldre och
nyare underrättelser, till det mesta utdrag ur Scoresby.
I slutet af arbetet hafva blifvit tillagda några
iakttagelser rörande de vulkaniska formationerna på ön.
Jan Mayen är, enligt Scoresbys bestämning,
beläget på 70° 49′ — 71° 8′ 20″ N.Br. och på 7° 26′ — 8° 44′
V. L., i rak linea emellan Spetsbergen och Island, det
sistnämnda dock betydligt närmare. Dess riktning går
i S.V.—N.O., i en längd af 7—8 geographiska mil;
bredden öfverstiger ingenstädes 2—3 mil. Dess
nordliga bredaste del har en rhombisk form och bildar
basen till det 6,870 fot höga Beerenberg, det högsta
bekanta berg i norra arktiska zonen. Dess glänsande,
vid klar luft på vida afstånd synbara snötopp har
förmodligen, uppstigande ur de täta töcken, bakom hvilka
den eljest så ofta döljer sig, gifvit den förste upptäckaren
kännedom om öns tillvaro. Från rhombens sydvestliga
vinkel utskjuter medelst ett smalare mellanstycke,
begränsadt på östra sidan af den stora drifvedsbugten, på
vestra af de genom en framskjutande klippmassa
åtskiljda MarieMuss- och Nordbay, öns sydliga, nästan
fullkomligt jemnbreda del, slutande ytterst i det s. k.
Sydkap. De få bugterna — utom de nyss namngifna
ännu några, till största delen på vestsidan befintliga —
förtjena i allmänhet knappast detta namn, då de endast
bilda grunda inskärningar i kustlinien och sålunda icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
