Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrådde den sin närvaro genom det hvitgula skimret
i horizonten. Då vi passerade genom de långa isbanden,
kom jag ovilkorligen att tänka på Taciti skildring i
Agrieola öfver hafvet vid Thule, hvilket, tungt och trögt
för årorna, icke häfves af vindar. Stigande och
sjunkande med dyningen förorsakade de otaliga isstyckena,
bland hvilka några till följd af sin mörka färg syntes
härröra af färskvattensis, ett eget prasslande ljud.
För ut sågs en brigg, hållande samma kurs som vi; då
vi kommit den närmare, hissade den norsk flagg och
blef af oss på samma sätt saluterad tillbaka.
Hållande östlig kurs följde vi under de närmaste
dagarne derefter på något afstånd randen af den stora
packis, som man åtminstone under tidigare delen af året
ständigt anträffar i nordlig och nordostlig riktning om
ön, och hvilken i vester förmodligen sammanhänger
med de ismassor, som täcka Grönlands ostkust.
Afsigten var att, innan vi sökte intränga i isen för att
uppnå de platser, der man kunde göra sig förhoppning
om en lönande fångst, kringsegla ismassans ostliga spets
eller »udden», såsom den af sälfångarne plägar benämnas.
Denna udde anträffas under olika år på temligen olika
läge, än vid 72° N. Br. och 3° V. L. — isen plägar då i
söder stöta på öns norra ända och lemna dess ostkust
någorlunda blottad, detta kunde man kalla ett
medelisår — än ligger den emellan 73°—74° och ända ut på
3°—4° O. L., — för så vidt den består af fastare is; den
s. k. bayisen kan fortsätta sig ännu längre i öster —
samt sträcker sig vidare i S.V. ned mot ön och täcker
hela dess ostkust, i sådant fall har man ett svårare isår.
Någon enda gång drager sig isen långt tilbaka mot
vester, så att till och med öns hela vestsida kan ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
