Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först något senare. Nu mera är här för öfrigt färre
engelsmän än för några år sedan, och de tyckas ej
lägga sig så mycken vinn om sälfångsten som norrmännen.
På hemvägen befanns isen, såsom fallet vanligen är
mot aftonen eller annars vid inträffande vindstilla, hafva
skiljt sig något åt, så att här och der bredare
vattenstrimmor nödgade till omvägar eller ett och annat längre
hopp. Ishackan visar vid sådana tillfällen i en van
hand sin mångsidiga användbarhet: att draga ett isstycke
närmare med, pröfva dess fasthet eller lemna ett stöd
vid språnget; i nödfall låter den äfven bruka sig såsom
åra. Man har velat iakttaga, att isen öppnar och sluter
sig regelbundet tvenne gånger om dagen och satt denna
företeelse i förbindelse med hafvets ebb och flod. I
förra fallet ser man det genom isen seglande fartygets
kölvatten längre hålla sig öppet, i det senare sluter det
sig genast till. Phenomenet har jag väl ofta iakttagit,
men med dess regelmässighet har jag dock ej kommit
på det rena.
Alldenstund vi sedan den 1:ste drifvit så långt
norrut, är det antagligt att det ej är den »fasta» isudden
vi ligga uti, utan en större lös packa af 10—15 mils
bredd. I norr tyder himlen på klart vatten; genom
kikaren här man sett tvenne engelska fartyg med
ångans tillhjelp arbeta sig fram åt detta håll.
Söndagen den 12 April. Efter att hafva drifvit med
isen från 72° 31′ till 73° 55′ för de ihållande sydliga
vindarne, sluppo vi ändtligen denna dag ur vår långvariga
och tröttande fångenskap och styrde genom ganska stor
is långsamt söderut. Knappast något af flaken tycktes
understiga 40—50 alnar, många höllo säkert vida
deröfver; öfver vattnet stego de 2—3 alnar. Ögat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
