Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig ned på däcket, blefvo mina väl insmorda sjöstöflar
tillika med den blyertspenna, hvarmed jag var sysselsatt
att afteckna honom och i hvilken han först gjorde ett
bett, ett föremål för en mycket noggrann undersökning.
För det mesta sofver han — med frambenen invikta
under kroppen — ehuru matroserne sörja för att hans
sömn icke blir alltför långvarig. I solen vältar han sig
med synbart välbehag omkring och lyfter derunder de
utbredda bakfötterna oupphörligt i vädret. Särdeles
komiskt ser det ut, då han med de korta framfötterna
söker rifva sig i ansigtet. De glänsande kloka ögonen,
från hvilkas fuktighet en tunn röksky ständigt uppstiger
i den kalla luften, de smidiga rörelserna och det
svartfläckiga, i viss belysning silfverglänsande skinnet göra
honom till ett verkligen vackert djur. Hans rörelser
taga sig deremot på det glatta däcket högst otympligt
ut; framkroppen med de utbredda fötterna kastas
mödosamt ett litet stycke framåt, hvarpå bakre delen af
kroppen med ett kort ryck släpas efter, och denna
rörelse erinrar verkligen, såsom man anmärkt, något om
vissa larvers. Ser man dem i vattnet återigen, så
förstår man genast denna för ett däggdjur annars så
frammande kroppsform.
En i går skjuten måse ville han ej vidröra,
deremot kastade han sig med begärlighet öfver en nyss
skjuten stormfogel. Det syntes dock göra honom mycket
bryderi att finna något dugligt på densamma, ty än
bet han ytterst i vingarne, än i näbben och fick för
det mesta endast munnen full af fjäder. Hjelpt till
rätta slukade han straxt det ena stycket efter det
andra. Detta blef dock, vid svårigheten att för en längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
