Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besök ombord. Alltsedan vi första gången, i början
af April, träffade snösparfven bland isen, har jag
esomoftast på soliga dagar fått höra dess välljudande
sång. Anmärkningsvärdt är att flyttningen, förmodligen
gällande östra Grönland, företages på så skilda tider,
ty något längre uppehåll bland dessa ismassor synes
knappast vara möjligt för en frö- och insektätande fogel,
ehuru äfven fastlandet, der snön till största delen ännu
täcker markens små förvissnade växter, endast kan hafva
föga att erbjuda.
På morgonen harpunerades en »haakjæring» —
Ishafvets haj (Scymnus borealis) — som blef synlig i
vattenbrynet. Den befanns hafva slukat tvenne sälungar
med hull och hår, af hvilka den ena var hvitullig.
Antingen måste denne af våda kommit i vattnet eller
också har hajen neddragit honom från isen. I sjelfva
verket berättar man sig också hafva sett hajen sträcka
sig ur vattnet efter afspäckade sälkroppar, som legat
vid kanten af ett isflak. Efter en stund blef ännu en
harpunerad, som höll nära 13 fot i längd, och hvilken
med mycket besvär blef upphalad på däck, på det att
jag skulle få undersöka och afteckna honom. Qvarliggande
här större delen af dagen gjorde han, trots de
misshandlingar för hvilka han var utsatt, föga annat
väsen af sig, än att han allt emellanåt slog med stjerten
i däcket eller öppnade sitt välbeväpnade gap, i hvilket
en af matrqserna passade på att sätta ett vedträd upp
och ned och hvari man sedan täflade att insticka sina
händer. Ytterst trög, visade han sig ej mindre
seglifvad, ty ännu sedan han blifvit uppskuren och lefvern
uttagen, fortfor han att länge visa tecken till lif.
Muskelcontractionerna visade äfven på lösskurna delar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
