- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
234

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eftermiddagen vände vi och styrde bidevind tillbaka till
udden, hvilken utsträcker sig några mil i ostlig riktning.

Den 29 Maj. 72° 20′ N. Br., 2° 50′ V. L. Den täta
dimma, af hvilken vi under de föregående dagarne varit
inhöljda, blef på morgonen denna dag glesare; himlen
klarnade åter högre upp och endast ett tunnare
töckenlager hvilade öfver hafsytan. Bankarne vid horizonten
tillkännagåfvo dock, att vi kunde vara beredda på dess
snara återvändande. Under sådana omständigheter, och
då tjockan vid denna årstid ofta kan vara veckor igenom,
förklarade kaptenen, att på något närmande till ön med
dess osäkra farvatten ej vore att tänka. Ett längre
qvardröjande häruppe under afvaktan på bättre väder
ansåg han sig, i betraktande af den dåliga utgången af
fångsten, ej kunna försvara, utan tillkännagaf sin afsigt
att på aftonen denna dag, i fall tjockan då återvändt,
sätta kursen på Norge. På eftermiddagen blef också
tjockan så tät, att man knappast kunde se en eller annan
skeppslängd framför sig, hvarmed också de sista
förhoppningarne på Jan Mayen försvunno.

Under större delen af dagen har det varit nästan
stilla och endast en sakta dyning från sydost har satt
hafsytan i rörelse. Isen hafva vi lemnat bakom oss;
endast några smärre, men af vattnet på det förunderligaste
sätt tilldanade isstycken äro ännu synliga. Under
den tidigare årstiden har jag aldrig sett den smältande
isen antaga sådana former, i täflande mångfald
Jämställande efterbildningar af den organiska skapelsens
alster. Somliga erinra nästan om en grupp bräkenblad,
andra bära på en liten fot en lång svanhals, försedd
med hufvud och näbb. Jemte de på vattnet simmande
stormfoglarne, försvinnande under dyningen och åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free