Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den nya expeditionen omfattades i Göteborg med så stort intresse,
att de begärda medlen redan kort derpå voro insamlade [1]. Samma
år (1870) skulle professor Nordenskiöld afresa till Grönland för
anskaffande af hundar. Denna resa utvidgades såsom bekant till en liten,
men resultatrik expedition [2], hvilken bland annat föranledde en
följande året 1871 på statens bekostnad till Grönland utsänd ny
expedition under Fr. W. v. Otter, med uppgift att afhemta de derstädes af
Nordenskiöld funna stora meteoritblocken. Med anledning häraf
uppsköts den egentliga polarexpeditionen till 1872.
Hvad det ursprungliga ändamålet med Nordenskiölds
Grönlandsresa beträffar, så öfvertygade han sig vid de besök, som gjordes i de
flesta af Nord-Grönlands kolonier och under samtal med en mängd
derstädes bosatta, i grönländsk hundsport erfarne män snart derom, att
grönländska hundar ej voro användbara för en polarfärd med
Spetsbergen till utgångspunkt, dels emedan förhållandet mellan storleken
af den börda, en hund förmår draga (50 à 60 skåpund), och den qvantitet föda,
som den dagligen behöfver (ungefär 1 skålpund pemmikan), är ytterst
ogynnsamt, i synnerhet vid framfärd öfver sådana trakter, der någon jagt ej
är att påräkna, men framför allt emedan det antal hundar, som vore
för expeditionen nödvändigt, ej kunde erhållas med mindre inköp
gjordes vid alla Nordgrönlands kolonier, i hvilket fall man nästan med
visshet kunde påräkna, att den smittosamma hundsjukdom, som under
de senare åren än vid en än vid en annan koloni rasat bland
Grönländarnes hundar, äfven komme att utbryta bland de för
polarexpeditionen uppköpta djuren. I så fall blefve ej allenast all på dem nedlagd
kostnad förlorad, utan expeditionen skulle äfven gå miste om ett
vigtigt och påräknadt hjelpmedel. Med anledning häraf ansåg Nordenskiöld
för rådligast att helt och hållet öfvergifva tanken på användande af
grönlandshundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
