Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I alla fall var det nödvändigt att anskaffa dragare till expeditionen,
och då vi nu nödgats bryta med den en gång gällande arktiska traditionen,
var det för oss nordboar nästan sjelfskrifvet, att vi i första hand
skulle tänka på det dragdjur, renen, som i nordligaste delen af Skandinavien
uteslutande begagnas för befarande af obanade och djupt snöhöljda trakter.
För att så vidt möjligt var förskaffa oss de upplysningar, som voro
nödiga för bedömande af renens användbarhet för det ifrågavarande
ändamålet, kringsändes kort efter Nordenskiölds återkomst från resan
till Grönland genom Grosshandlaren Oskar Dicksons försorg till personer,
som voro vana vid renkörslor, ett cirkulär med förfrågningar rörande
en mängd hithörande omständigheter. Till tjenst för framtida
polarfarare skola vi här meddela hufvudinnehållet af de svar, som inkommo.
1:sta frågan: Huru mycket kan en ren draga på is, täckt med djup,
packad snö? Svar: "160 à 200 skålpund. Om renen skall springa fort
är 8 högst 10 lisp., pulkans tyngd oberäknad, tillräcklig last för en
ren, d. v. s. ej särdeles mera än den person, som åker efter renen.
Men är renen fet, så att han har tillräcklig märg i benen, så kan han
med sagda tyngd springa 10 mil under förloppet af 12 timmar.
Han springer icke gerna med full fart förr än tungan börjar hänga
långt ned ifrån munnen, ty renen har inga porer, hvarigenom svetten
utdrifves, utan den skall helt och hållet utgå genom munnen. Någon
mat för dagen behöfver han icke, blott han får hafva sin frihet att gå
ledig och lös under natten på ställen, der man är säker, att renmossa
finnes under snön och der isskorpa ej frusit fast vid marken. Renen
kan fodras med den hvitgrå renmossan, hvilken samlas varsamt, så att
icke smuts medföljer, med laf af både gran och tall, hö (synnerligast
sjöfräkne eller starrfoder, men icke vallhö, ty sådant äter han icke).
Om renen får gå i vanlig gång, ledd af en menniska, bör pulkan ej
väga öfver 3 lisp., deri inlagd last ej öfver 15 lisp."
2:dra frågan: Huru hör anspannet för en större renfora
fördelaktigast ordnas? Svar: "8 à 10 renar fästas efter hvarandra sålunda, att
första renen, som ej har åkdon, medelst dragremmen är fästad vid den
efterföljandes seldon, i denne sistnämndes pulka är den nu i
ordningen efterföljande tredje renen bunden o. s. v. Sista renen, också utan
åkdon, är medelst en töm bunden i föregångarens pulka. Dessa 8 à 10
efter hvarandra fästade dragrenar kallar lappen en rajda och en sådan
kunna t. o. m. små, 10 à 12 års barn föra, om åtminstone första eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
