- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
24

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig. Denna missräkning oaktadt återkommo vi till Tromsö mycket
belåtna med vår både lärorika och angenäma promenad.

På aftonen den 20:de Juli voro vi färdiga att afresa från Tromsö.
Nordenskiöld hade anländt, och alla de blifvande deltagarne i
expeditionen, som skulle medfölja Polhem, voro sålunda församlade. Alla
uppköp voro gjorda, och på Polhem var det mesta på vederbörligt sätt
hopstufvadt och fastsurradt. Postbåten hade bragt oss de sista
underrättelser från hemmet, hvilka vi här för denna gång kunde afvakta. Till
våra gamla och nyförvärfvade vänner i Tromsö hade vi sagt ett varmt
tack och farväl och mottagit deras hjertliga välgångs- och
lyckönskningar. Endast några timmars välbehöflig hvila skulle förunnas
manskapet, hvarefter det hårdt lastade Polhem skulle anträda sin färd
öfver Ishafvets kalla böljor och föra oss till målet för våra lifliga
önskningar. — Kl. 5 på morgonen Söndagen den 21:te Juli lättas Polhems
ankare; maskinen sättes i gång och inom några minuter är det
gästvänliga Tromsö försvunnet för våra blickar. Talrika öar och sund
passeras. Allt kalare blifva öarne, allt sparsammare
menniskoboningarne. Vid 10-tiden på f. m. hade vi nått den yttersta bebygda ön
i denna del af skärgården, Karlsö. Här aflemnas ännu några bref till
hemmet. Snart derefter inkommo vi i det vackra sundet mellan Vandö
och Arnö, och, sedan detta passerats, låg inom kort framför oss det
efterlängtade majestätiska hafvet, som för tillfället var upprördt af en
temligen frisk nordlig vind. Detta fängslar nästan uteslutande vår
uppmärksamhet, men stundom sändes dock blicken mot söder, der
storartade och anslående skärgårdstaflor i rik vexling upprulla sig för oss,
i den mån vi aflägsna oss från fastlandet. Ännu på aftonen kunde
Norges kust urskiljas, men under den solljusa natten försvann äfven
den sista landsstrimman under horisonten, och vi omgåfvos af endast
himmel och haf.

Följande dag blef vinden friskare och mera gynsam, hvarför
Polhems chef, angelägen att spara vårt dyrbara kolförråd, lät släcka af
elden i maskinen och tillsätta segel. Polhem skall nu lägga i dagen
sin duglighet såsom seglare. Våra förväntningar öfverträffas.
Polhem seglar i betraktande af dess ringa segelarea väl. I allmänhet
uppgick farten till fem engelska mil i timmen, ehuru äfven vid en
och annan loggning endast två knutar på logglinan hunno utlöpa
mellan det kommando-orden "turn" och "stopp" hördes, hvilket med andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free