Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara bästa botemedlet mot detta onda och han förklarade sig hafva
fattat den föresatsen att på sex dagar icke förtära en enda matbit.
På hvad sätt han höll denna föresats, kommo vi sedermera icke att
fråga honom. Då sålunda t. o. m. en af sjömännen icke gick fri från
sjösjuka, var det ju ej underligt, att några af icke-sjömännen blefvo
offer för denna plåga. Symptomen voro dock mycket lindriga och
bestodo hufvudsakligen i en viss dåsighet och bristande aptit.
På aftonen klarnade luften, och solen visade sig i hela sin glans,
förhöjande det upprörda hafvets skönhet. Sinnesstämningen om bord
blef lifligare, och allmän belåtenhet uttalade sig vid fartygschefens
underrättelse, att, om vindens styrka höll sig oförändrad, vi efter tolf
timmars förlopp skulle hafva Spetsbergen inom synhåll.
En glad och anslående syn mötte oss, då vi på morgonen den 25:te
kommo upp på däck. Öfver oss utbredde sig en molnfri, djupblå
himmel, omkring oss det mörka, vida hafvet, som nu ej längre häfde sig
i höga, hvitryggade böljor, på dess af dyningen bugtade och af en svag
bris krusade yta gungade skaror af måsar, alkor, grisslor och rottges,
i öster visade sig ett i solskenet glittrande isblock af väldiga
dimensioner och i norr framskymtade Spetsbergens isbetäckta höjder. Dessa
var det, som i synnerhet fängslade vår uppmärksamhet, ehuru de ännu
endast otydligt kunde urskiljas. Anblicken af land förjagade
genast all dåsighet och öfriga symptom af sjösjuka. Äfven de, som
under sista dagarne envist hållit sig i sin koj, skyndade upp på däck,
då de mottogo underrättelsen, att det land, vår sjöresa gälde, var i
sigte. — Den redan på morgonen svaga vinden aftog under
förmiddagen allt mer. Polhems segel började hänga slappa och farten att
minskas. Vid middagstiden var den nästan så godt som ingen. — Kl. 2
e. m. sattes maskinen i gång, och med 6—7 knops fart förde oss nu
Polhem öfver det spegelblanka hafvet allt närmare Spetsbergens
sydligaste udde, Sydkap.
Ju mera vi nalkades land, ju lifligare blef scenen omkring oss.
Fogelskarorna, som sväfvade förbi oss, förökades till antal och storlek,
det åsklika dån, som redan långt ut till hafs doft rullat oss till mötes,
tilltog i styrka och uthållighet, och allt mäktigare blef den ljusflod,
som återkastades af det glänsande snö- och istäcke, hvilket året om
höljer största delen af Spetsbergslandet. Kl. 4 e. m. fäldes ankaret
omkring 2 engelska mil vester om Sydkap. — Den del af Spetsbergen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
