- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
28

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som nu låg framför oss, utgjordes till största delen af en mycket låg
landtudde, som i söder och vester omgafs af talrika vildt
söndersplittrade små öar och skär och i norr begränsades af en mäktig och bred
isström, från hvilken tidt och ofta under ett häftigt, uthållande brak
stora isblock nedstörtade i hafvet. Norr om glacieren höjde sig deremot
landet temligen brant och förlorade sig snart under inlandsisen. — Under
ingen af de föregående svenska expeditionerna hade man lyckats
landstiga på Sydkap. De gånger, då detta varit tilltänkt, hade kusten
här omgifvits af drifis, som gjort ett framträngande till land omöjligt.
Fångstmännen landa sällan vid denna del af Spetsbergen dels med
anledning deraf, att här icke finnes någon tjenlig hamn eller god
ankarbotten, dels också i följd af den mängd grund och blindskär, som
skola uppfylla farvattnet häromkring. Endast en naturforskare hade
hittills besökt denna plats, nämligen Keilhau, och den temligen sparsamma
kännedom, man egde om denna trakt, förskref sig också till allra
största delen från hans undersökningar. Vi vågade hoppas, att här månget
fynd var att göra, som kunde lemna ett ej ovigtigt bidrag till
kunskapen om den Spetsbergska ögruppens natur. — Ett gynsammare
tillfälle att landstiga på denna punkt kunde man ej gerna önska sig.
Hafvet var, en svag dyning oberäknad, stilla och spegelblankt, och
ingen is fans, som i minsta mån försvårade färden till land, ty de
isblock, som, förskrifvande sig från den närliggande glacieren, lågo här
och der i närheten af stranden, kunde man med största lätthet passera
förbi och emellan. Att vi ej skulle lemna detta gynsamma tillfälle
obegagnadt, är naturligt. Så snart ankaret fälts, gafs genast befallning
att göra en af båtarne klar. Vistelsen i land skulle utsträckas
åtminstone till följande morgon. Den utsedda båten nedhissades i stor hast
och i den instufvades tält, sofsäckar, proviant, instrument af
hvarjehanda slag och ett ej obetydligt antal så väl kul- som hagelgevär.
Sydkap var sedan gammalt kändt såsom ett älsklingstillhåll för isbjörnar,
och vi räknade derför med säkerhet på att vid återfärden till
fartyget medföra en eller annan sådan såsom byte. Hvar och en hade
derför så godt, som möjligt var, sökt rusta sig för mötet med denna
Spetsbergens hvithårige höfding. Dessutom skulle jagt anställas på de
skaror af rottges, som här uppehöllo sig. Denna fogel har ansetts
för en verklig Spetsbergsläckerhet. I smak uppges den täfla med
kramsfogel och öfverträffa alla andra af Spetsbergens foglar, som man ansett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free