Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till färg så olika individer tillhöra de skilda arter eller utgöra de
en enda art? Antagligen äro de att anse för två till olika slägten
hörande arter, af hvilka den ena blifvit benämnd Chlamydococcus
nivalis, den andra Pleurococcus vulgaris. Till den förra höra de
röda, till den senare åter de gröna cellerna. — Egendomliga äro de
yttre förhållanden, under hvilka dessa naturalster ega sin tillvaro. Det
är sommar. Den varma middagssolen skiner ned på snöfälten, och de
små växterna befinna sig nu i ett vattendränkt snölager, hvars temperatur
är noll grader Celsius. Då solen härpå sänker sig mot horisonten,
utan att dölja sig under denna, faller också luftens temperatur och
nedgår oftast under fryspunkten, hvarvid den förut upptinade,
vattendränkta snön sammanfryser till ett istäcke, i hvilket de små algerna
komma att inbäddas. Ogynsamma nog kunna vi tycka redan de yttre
förhållanden vara, för hvilka dessa växter sommartiden äro utsatta, men
betydligt ogynsammare äro dock de, hvilka under vintern inträda.
Den korta sommaren är slut, solen har gått ned, den mer än tre
månader långa polarnatten breder sitt mörka dok öfver Spetsbergens isiga
jord, och luftens temperatur har fallit betydligt och håller sig långa
tider mellan — 30° och — 40° C. Snöfältens yta, som beröres af
den kalla luften, afkyles i samma mån som denna, och äfven i
snömassornas inre sänker sig temperaturen i hög grad, om den också ej
blir så låg som den omgifvande luftens. För att närmare belysa detta
förhållande tillåta vi oss att här anföra några iakttagelser, som först
längre fram, d. v. s. under vintern, gjordes. En dag i Februari månad,
då luftens temperatur var omkring — 35° C., undersöktes temperaturen i
en större snömassa på olika afstånd från dennas öfre yta och visade
sig då vara: strax under ytan — 32°, på 26 centimeters djup — 26° och på
35 centimeters — 20° C. På samma gång dessa siffror ådagalägga, huru
värmegraden tilltager mot det inre af en snömassa, som omgifves af
ett i betydligare grad afkyldt luftlager, visa de oss också, att den del
af ett snöfält, i hvilken ifrågavarande växter förekomma, understundom
för någon tid eger en ej ringa köldgrad. Men utsatta för ett mer än
3 månader långt, beständigt mörker och omgifna af ett medium, hvars
temperatur stundom sänker sig ända till — 33° och måhända lägre, duka
dock ej dessa enligt vår föreställning och vårt sätt att se så veka växter
under. De slumra — så får man väl anse — tryggt i sin kalla bädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
