Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dess vårsolens glöd uppvärmer denna och väcker dem sjelfva till
ny lifsverksamhet.
Länge ansåg man de två nyssnämnda algarterna vara de enda växter,
som bebodde snö- och isöknarne. Under den vandring, som doktor
Berggren och Nordenskiöld år 1870 företogo på den ismantel, som
höljer större delen af Grönland, påträffades dock uti bottnen af små
håligheter i ismassan utom dessa äfven tvenne andra algarter, hvilka,
ehuru äfven de lågt organiserade, dock stå något högre än de förut
kända isalgerna. Den ena af dessa är en Scytonema, den andra, som ej
kan identifieras med någon förut känd alg och hvars plats i systemet
ej med säkerhet låter bestämma sig, benämnes af Berggren
Ancylonema Nordenskiöldii och utgöres af purpurbruna, cylindriska celler, än
sinsemellan fria, än förenade i längre eller kortare trådar. De
samlingar af snö- eller isalger, som af oss vid Fairhaven gjordes, innehålla,
såsom den undersökning utvisar, hvilken Docenten V. B. Wittrock med
dem företagit. utom en mängd individer af först anförda arter
åtminstone 15 växtarter, af hvilka ingen är identisk med någon af de två,
som upptäcktes af Berggren och Nordenskiöld på Grönlands inlandsis.
Sålunda omfattar den eviga snöns och isens växtverld, för så vidt den
hittills är känd, åtminstone 19 sinsemellan olika former.
Djurlifvet är ej heller helt och hållet bannlyst från de året om
fortvarande snöfält och ismassor, som betäcka en så stor del af
Spetsbergen och andra högarktiska trakter. Vi syfta härmed icke på
fjällräfven, som vi då och då vid Fairhaven sågo företaga en kort
vandring på glaciererna, ej heller på isbjörnen, som stundom genomkorsar
isöknarne, då den förflyttar sig från den ena jagtmarken till den andra;
de vilda bergsklyftorna äro den förres, det isfylda hafvet den senares
egentliga och vanliga hemvist. Liksom de växtorganismer, som bebo
snö- och isfälten, äro små och obetydliga, så höra också de djurformer,
som, om ej uteslutande, dock, såsom det syntes, icke blott
tillfälligtvis uppehöllo sig på och lifvade glaciererna vid Fairhaven, till dem,
hvilkas så väl yttre som i synnerhet inre byggnad endast det
beväpnade ögat mäktar tydligt urskilja. De tillhöra insekternas klass och
den grupp af denna, som af zoologerna benämnes Podurider, och
hvilkas, åtminstone för den mera ytlige betraktaren, mest framstående
egendomlighet utgöres af ett gaffellikt klufvet, från bakkroppens undre
ida utgående bihang, en s. k. hoppgaffel, förmedelst hvilken dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
