Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartyget i land, fans ingen annan utväg än att på båtar transportera
djuren från fartyget. Största svårigheten härvid var naturligen
renarnes nedförande i båtarne. Dock gick äfven detta bättre och lättare,
än vi i början förmodat. Omkring den mellersta delen af djurets
kropp spändes en af segelduk förfärdigad gördel, och förmedelst en
hisställning upplyftades det i denna så högt att det kom ofvan
fartygets räcke och firades derpå sakta ned i den vid fartygets sida
liggande båten. Då renen märkte, att det bar i höjden, gjorde han
förtviflade ansträngningar för att komma lös, men sedan han väl förlorat
fotfäste, hängde han med utsträckta ben och slutna ögon fullkomligt
stilla och orörlig, tills han kom i beröring med båten, då åter några
vilda krumbugter gjordes. Efter något ögonblick lyckades det i
allmänhet de i båten varande lapparne att lugna den oroliga. En ren
blef dock till den grad förskrämd af detta ovanliga sätt att färdas, att
han, då han kommit i båten och blifvit befriad från lifgördeln, med
ett häftigt och hastigt språng störtade sig i sjön. Han fick sig ett
kallt bad och blef tvungen att simma i land, hvilket dock icke tycktes
i minsta mån bekomma honom illa. Att döma af deras lifliga språng,
då de kommo på stranden, voro renarne mycket nöjda att åter få fast
mark under fötterna. De spredo sig ofördröjligen på ön, klättrade
käckt bland stenramlet och förtärde med begärlighet de lafvar och
grässtrån, som här och der framstucko. Lapparne gjorde renarne
sällskap till inre Norskön, fingo här ett tält åt sig uppslaget och inrättade
sig ofördröjligen så godt sig göra lät på lappmanér. En tid förflöt.
Renarne tycktes trifvas väl. Betet var visserligen ringa, men dock
tillräckligt för de få djurens behof under någon kortare tid.
Lapparne åter voro till en början ingalunda belåtna med sin lott, särskildt
Mickel, den bland de fyra, hvars utseende och uppförande var minst
tilltalande och vinnande. "Icke kunna göra eld, icke kunna koka, icke
kunna äta denna mat" klagade han på sin dåliga svenska, då vi
frågade, huru de befunno sig och trifdes. Emellertid lärde de sig snart
att göra upp eld och att uppvärma preserverna, hvilka efter kort tid
tycktes smaka dem förträffligt.
Vårt tålamod började sättas på hårdt prof. Vädret fortfor att vara
ogynsamt. Stiltje och nordliga vindar omvexlade med hvarandra, och
endast undantagsvis förmärktes några söderifrån kommande fläktar.
Blåste någon stund sydlig vind, så var den städse allt för svag för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
