Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mosselbay, derom öfvertygade den första blick, som sökte öfverse
det vilda skådespelet. Stormen hade, såsom i de arktiska trakterna
oftare än annorstädes händer, kommit så plötsligt, så utan all
föregående varning och nästan från sin början i så full styrka, att ingen
möjlighet fans att tids nog hinna öppet haf och der möta och bekämpa
den. Nu stod ingen annan utväg öppen än den att söka hindra
fartygen från att drifva på land och att för öfrigt af bida, att stormen skulle
aftaga i styrka och upphöra. — Blåsten och det upprörda hafvet var
ej det enda, som oroade oss, ej heller det, som oroade oss mest. Det
var från ett annat håll olyckan närmast skulle komma, Hvarför
riktades så månget beväpnadt och obeväpnadt öga ut mot hafvet,
hvarför såg man så ofta den ene efter den andre klättra upp i Gladans
tackel och kommen till en viss höjd länge och skarpt betrakta det
hvitskummande hafvet? Det är isens ankomst, man befarar, det är denna,
som redan förut korsat våra planer, och som vi frukta å nyo skall gifva
oss en bitter erfarenhet om sin obetvingeliga makt. Vinden är
tyvärr just den mest ogynsamma för fartygens tillämnade resa, men den
mest gynsamma för isens nedryckande till Mosselbay. Långvarig blef
ej osäkerheten om det öde, som hotade oss. "Isen kommer", var den
sorgliga rapport, som temligen snart hördes från mastkorgen, och kort
derpå började spridda isstycken att visa sig utanför Mosselbays
mynning, af hvilka ett och annat syntes styra kurs mot vikens inre. Om
bord på fartygen lagades bärlingar, båtshakar och isyxor i ordning,
och hvar och en rustade sig att med all kraft söka hindra de i häftig
fart ankommande isblocken att spränga ankarkettingarna, tillfoga
fartygen någon skada och genom sin påtryckning sätta dem i drift.
Isstyckena anlände, och deras antal ökades, ju mera tiden led. En del
af besättningen mötte med bärlingar och båtshakar hvarje stycke, som
kom i fartygets närhet, och sökte minska dess fart och afhålla det
från fartygets sidor, andra hoppade i all hast ned på isflaken, afhöggo
framstående spetsar på de samma och ansträngde sig med både händer
och fötter att afhålla dem från fartyget, medan de passerade dess
sidor. Sjögången började efter någon timmes förlopp att aftaga i
märkbar grad, oaktadt vindens styrka blef oförändrad, isblockens fart
minskades och fartygens slitning på ankarkettingarna upphörde nästan
helt och hållet. Orsaken härtill kunde vi lätt fatta. Ett större, tätare
isband var i antågande, mot hvilket vågorna bröto sig och derunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
