Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphäfdes. Vi hade allt för ofta sett denna isens mäktigt stillande
inverkan på häftig sjögång för att ej genast fatta orsaken till det
fenomen, som vi här hade för våra ögon. Och vi behöfde ej ens gå
tillbaka till vår erfarenhet för att utleta orsaken härtill, det var nog att
använda synförmågan. En hvit strimma, starkt afstickande mot
hafvets mörka yta, syntes på några mils afstånd från Mosselbays mynning.
Den ryckte oss allt närmare. Hvad som först visade sig som en linie,
antog så småningom formen af en allt vidare och vidare yta, som till
en början syntes jämn och slät, men som, ju närmare den kom, visade
sig allt ojämnare och skrofligare. Omsider kunde de särskilda, släta
och afpolerade eller på det mest olika sätt formade och urhålkade,
ofta i stora högar, på hvar andra upptornade isbitarne, isblocken och
isflaken urskiljas. Kommen till Mosselbays mynning, kunde ismassan ej
längre framrycka i sluten tropp; det ena isblocket detacheras efter det
andra och närmar sig så sakta vikens botten. Det dröjde ej länge
härefter, förr än fartygen lågo slutna i isens kalla famn, och mot
middagen på denna olycksbringande dag sökte vi förgäfves att så väl i
Mosselbay som hafvet derutanför upptäcka en öppning i isen, som var nog
stor att rymma en julle än mindre ett större fartyg; öfverallt
syntes den hvita, tätt slutna isen. För de till hemresa rustade och för
öfrigt för oss alla kunde ej gerna en mera dyster och förhatlig syn
gifvas. Ej underligt, om vi för tillfället ej fäste någon
uppmärksamhet vid de vackra och egendomliga former, isblocken genom
vågornas inverkan antagit, att vi ej anslogos af den beundransvärda
vexlingen af skuggor och dagrar på isfälten, hvilka på vissa ställen be
skuggades af de mörka, i vild fart framilande molnen, på andra åter
belystes af den då och då frambrytande solen, och att vårt öga ej smektes
af det skiftande färgspel, som lekte omkring isstyckena, framkalladt
vid ljusets gång genom och sönderdelning af den vattenklara
iskristallen. Vi kunde ej med fördomsfritt öga betrakta allt detta. Isen
hade återigen korsat våra planer; den var en mot våra intressen
fiendtlig makt. Såsom sådan ansågo vi den, och vi voro derför för det
närvarande blinda för den skönhet, som framträdde hos den omkring oss
liggande ismassan.
Fartygen hade under sin strid med vågor och vind qvarblifvit
orubbade på sina ankarplatser och icke lidit någon nämnvärd skada.
Gladans kopparförhydning hade på några få ställen blifvit lösryckt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
