Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarenhet från denna expedition blef den, att isen norr om Spetsbergen
under Augusti och större delen af September månader dagligen
minskas till qvantitet och försämras till qvalitet och att mot slutet af
September ismassorna af de inträdande höststormarne spridas och lemna
rännor mellan sig. Kändt är också, att Sofia den 19:de September,
sålunda tre dagar senare än den tidpunkt, vid hvilken vi nu voro,
"kommit dit, der ingen med "klara papper" kunde visa sig hafva tagit
middagshöjden från däcket af sitt fartyg", d. v. s. 81° 42’ nordlig bredd,
och att samma fartyg ännu i början af Oktober uppnådde 81:sta graden.
Kännedomen om dessa förhållanden uppehöll hos de fleste bland oss
den förhoppningen, att Gladan och Onkel Adam, ännu innan vintern
med sitt mörker och sin köld inträdt och gjort all navigering allt för
äfventyrlig, för att ej säga omöjlig, skulle befrias ur isen och kunna i
ett isfritt haf styra kosan mot söderns mildare nejder. Vi sågo
derför med tillförsigt framtiden an.
Förbindelsen fartygen sinsemellan och mellan dessa och vår
lilla ö var endast för en kort stund afbruten. Der man ena timmen
utan synnerlig svårighet färdades båtledes, der framgick man andra
timmen på en isbrygga. Denna var dock temligen försåtlig. Springor
funnos i stort antal, och af dessa voro många nog stora att släppa en
karl igenom och ofta så dolda af lös issörja, att de ej märktes förr än
man sjönk ned genom dem. Det skulle blifva svårt att ens på ett
ungefär ange antalet af de ofrivilliga kallbad, som togos under den
stora olycksdagen och de närmast på denna följande dagarne. Ytterst
få af dem, som försökte färden öfver isen, sluppo torra derifrån och
mången syntes nästan med flit uppsöka hvarje remna, i hvilken det
var möjligt att komma ned, så ofta vittnade hans isiga kläder om en
genomgående beröring med det fryskalla vattnet. Om man var
försedd med en båtshake, med hvilken misstänkta ställen kunde
undersökas, och som, i händelse man föll i, kunde underlätta uppstigandet
eller förmedelst hvilken man var i stånd att åtminstone hålla främre
delen af kroppen öfver vattnet till dess hjelp hann anlända, kunde
man temligen trygg företaga vandringen mellan fartygen. Svårare var
vägen mellan Polhem och land. Här voro remnorna större och
talrikare och ännu mera försåtligt dolda än annorstädes. Snart visste man
emellertid hvar de farligaste ställena funnos och hade öfver dessa
utlagt bräder och plankor, på hvilka man säkert nog kunde förfoga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
