Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den färg, med hvilken Polhems och Onkel Adams sidor voro bestrukna,
hade här och der afskrapats af förbigående isstycken.
Tidigt på förmiddagen, emedan isen ännu var längre aflägsnad
från land, sågo vi några fångstskutor, kommande österifrån, för
bottenrefvade segel ila förbi Mosselbay åt vester till. Då hela vår
uppmärksamhet för tillfället var riktad, på det vilda skådespelet omkring oss
och på den motgång, som hotade oss sjelfva, kommo vi då icke att så
särdeles mycket fästa oss vid dessa, och, då vi funno oss inneslutna
af isen, upptog vår egen belägenhet så alla våra tankar, att vi icke
reflekterade på det öde, som öfvergått dessa: huruvida de lyckats
hinna utom isens område, innan denna kom under land, eller om de
liksom våra fartyg, men längre mot vester, blifvit kringstängda och
fjettrade af is. Det var en först längre fram inträffande händelse, som
lifvade vår slumrande erinring af dessa fångstskutor, hvilkas öde var
så nära att ingripa i vårt eget på ett sätt, som tvifvelsutan skulle
hafva blifvit olycksbringande för den svenska expeditionen, och af
hvilkas besättningar många medlemmar skulle få ett så gräsligt och
fasaväckande slut. — Men vi vilja ej gå händelserna i förväg.
För att blifva öfvertygade om, att den oss omgifvande isen var
ogenomtränglig, behöfde vi allenast kasta en om än aldrig så flyktig
blick på dess storlek, dess oöfverskådliga massa och täta sammanslutning.
Men huru länge skulle denna is fjettra våra fartyg? Skulle
deras fångenskap vara endast en kort tid eller till nästa sommar?
Optimisterna bland oss — och dessa utgjorde flertalet — höllo det förra,
pessimisterna det senare för antagligt. De ena stödde sitt antagande
på ismassornas storlek, den orörlighet, isen under denna sommar visat,
de oemotståndliga hinder, den vid upprepade tillfällen satt för vårt
framträngande mot Sjuöarna; de andra åberopade dels den under många
års färder i dessa farvatten vunna erfarenheten om den lätthet och
hastighet, med hvilken isen vid gynsam vind kan skingra sig, dels och
framför allt de iakttagelser öfver isförhållandena, som gjorts under den
närmast föregående svenska spetsbergsexpeditionen. Denna expedition
hade såsom bekant till hufvuduppgift att med fartyg framtränga
så långt mot norr som möjligt. Till tidpunkt för färden mot norr
hade valts senhösten. Denna tid hade ansetts såsom den gynsammaste,
emedan det kunde antagas, att den gamla isen då blifvit reducerad
till sitt minimum och bildning af ny is ännu ej börjat. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
