Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden, der remnorna genom tidvattnet höllos öppna, upptäcka en
enda spricka eller ställe på isen, som icke var nog starkt att bära en
man. Yxor och isbilar måste numera användas för att få en
genomgång till öppna vattnet. Vårt öde syntes afgjordt. Denna is, så trodde
vi, skulle först vårdagjämningens stormar bryta och sommarens
ständiga sol upplösa. Gladans och Onkel Adams besättningar hade att
emotse en nödtvungen och oförberedd öfvervintring, så lydde den kalla
verklighetens hårda dom. Det är lätt att inse, att vissheten härom
skulle väcka känslor af föga angenäm art så väl hos dem, hvilka
påräknat att under hösten kunna återvända till hemmet och icke gjort
några förberedelser för att qvarstanna, som ock hos dem, hvilka,
upplysta om de vedermödor, som de med sannolikhet hade att förvänta,
af fritt val bestämt sig för att deltaga äfven i vinterexpeditionen d. v.
s. öfvervintringen och slädfärderna. Inga bittra klagoutgjutelser, ingen
skymt af klenmodig fruktan förmärktes emellertid; en lugn resignation
uttalade sig v de präktiga sjöbussarnes väderbitna ansigten, då och då
blandad med ett drag af vemod, hvars orsak ej var svår att finna och
som, då den var känd, förhöjde den aktning, man för dessa män
ovilkorligen måste hysa, och ökade sympatierna för dem.
Vemodsdraget framkallades ej af oro öfver deras eget öde, öfver de okända
strider och faror, de helt oförberedt tvungos att möta, utan af tanken på
hemmavarande anhöriga: föräldrar, hustrur och barn, hvilkas enda stöd.
de måhända voro och för hvilkas behof de nu voro urståndsatta att
sörja och hvilka de derför befarade skulle under det långa följande
året komma att lida brist och nöd. Det var en scen af högtidligt
allvar och gripande effekt, då en dag chefen på Gladan, sedan allt
manskapet enligt befallning samlat sig på halfdäck, med sin djupa, manliga,
nu af innerligt deltagande vibrerande stämma för de sina påpekade
hvad som inträffat, uttalade såsom sin egen den öfvertygelse, de äfven
alla utan tvifvel hyste, att en nödtvungen öfvervintring vore
oundviklig, framstälde de svårigheter, på hvilka de hade att bereda sig och
det sätt, hvarpå dessa med hopp om framgång skulle kunna
bekämpas. Han uppmanade dem icke, utan sade sig vara fullt förvissad,
att de beredvilligt skulle underkasta sig de påbud och anordningar,
han skulle komma att göra och företaga. Deras oro för de
hemmavarande sökte han stilla, uttalande sin vissa tillförsigt, att hjelp och
understöd skulle på ett eller annat sätt lemnas dem af deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
