Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsmän. Talet lyste och anslog icke af och genom vackra fraser och
prål; det var enkelt och flärdfritt såsom den talande och de tilltalade.
Men det gjorde intryck, emedan det vittnade om oförskräckt mod och
varmt deltagande. Det kom från hjertat och gick till hjertat. Då
talet slöts, förmärktes i månget öga en fuktig glans och på miner och
åtbörder kunde man tydligen läsa manskapets stadgade beslut att af
alla krafter och efter bästa förmåga söka uppfylla hvad af dem
fordrades — som de visste till deras eget bästa.
Nödiga förberedelser började göras för att möta den, som det
tycktes, snart inbrytande vintern. För att under den inom kort inträdande
mörka tiden kunna utan större svårighet färdas i land från fartygen
banades från dessa en bred förträfflig väg. Alla ojämna isblock, som
lågo, der denna borde gå fram, afjämnades med isyxor och isbilar och
de större fördjupningarna mellan isflaken fyldes med isgrus och smärre
isstycken. Längs vägens båda sidor utsattes på ett visst afstånd från
hvarandra pålar, hvilka, i den händelse ymniga snöfall inträffade, skulle
angifva, hvar vägen gick fram. — Om bord företogos åtskilliga
tillrustningar, för hvilka vi längre fram skola redogöra.
September nalkades sitt slut; dess sista dag hade inträdt. Ingen
den minsta förändring i isens läge hade gjort sig märkbar. Vädret hade
dock på sista tiden blifvit bättre. Visserligen var kölden ganska
sträng, men den stormiga väderleken hade upphört; luften var lugn
och klar, och solen tycktes liksom vilja, innan den nedgick för att
först efter lång tid å nyo visa sig, låta oss njuta af dess milda ljus så
länge och ofördunkladt som möjligt, så klar och ren hade den under
de sista dagarne ständigt strålat från en molnfri himmel hela den tid
den var öfver horisonten. Huset stod på den lilla ön färdigt att
mottaga Polhems besättning. On hade fått sitt namn. Bland de afgifna
förslagen till ett sådant hade benämningen Polhem erhållit de
talrikaste och ifrigaste förespråkarne. Denna antogs derför.
Det var på aftonen den 30:de September, just då solen gått ned och
skymningen började svepa sin slöja öfver nejden, som åtskilliga
personer, promenerande fram och åter på Gladans däck under lifligt
samtal om hvad som händt och möjligen skulle komma att inträffa, märkte
vid Mosselbays vestra udde några mörka föremål bland de snöhvita
ismassorna. Det stora afståndet och den obetydliga dagern gjorde det
omöjligt att urskilja af hvad slag de voro. Man gissade, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
