- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
146

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aflemnade vattengasen kondenseras nämligen, då den kommer i beröring
med de kalla tältsidorna, och det härvid uppkomna vattnet, som genast
fryser, ger upphof till ett tjockt lager is, beklädande tältets tak och
insidor. Då den lätta tältduken skakas af vinden, nedfaller en mängd
af isen, och en del lyckas också leta sig fram till de sofvandes
ansigten och smälter i följd af kroppsvärmen, hvarigenom små vattenbäckar
bildas, hvilka sakta tränga nedåt halsen och kroppen, störa sömnen
och framkalla allt annat än angenäma känslor.

"Kl. omkring 6 följande morgon steg kocken upp och började laga
frukosten i ordning. Då denna en timme derefter var färdig, "purrades"
de öfriga, som så fort sig göra lät — fort gick det just ej — kröpo
ur pesken och börja morgna sig. Madrassernas kranar öppnas nu och
luften strömmar ut, madrasserna hopstufvas, och intagande en turks
ställning på renhudarne, förtär hvar och en derpå med förträfflig aptit
och i största hast målet n:r 1, bestående af pemmikan, bröd och kaffe.
Då måltiden är slut, nedtages tältet, allt inpackas i båten, och man
sätter sig i gång.

"Denna dags vandring var den svåraste vi hade under vår färd.
Isen var på vissa ställen ännu mer hopskjuten och svår att befara,
än den vi dagen förut passerat, på andra åter så svag, att vi nästan
alla fingo oss ett bad, lyckligtvis dock endast ett fotbad. Kl. ½ 5
e. m. hindrade oss mörkret att längre finna en farbar väg mellan de
om hvar andra kastade isstyckena. Vi tältade derför på isen. — Vid
middagstiden befunno vi oss ungefärligen midt i mynningen af den
stora vackra Wijdebay och hade då framför oss en tafla, som i sanning
förtjent att blifva föremål för en målares pensel. De snötäckta, höga,
till formen vexlande fjäll, som omgifva denna viks stränder, och de
mellan dessa liggande storartade glaciererna, voro öfverhöljda med ett
skärt purpurskimmer, hvilket utgjorde ett återsken från de i söder
liggande molnen, hvilka belystes af den flera grader under horisonten
varande solens sista strålar. Mot norr låg det oöfverskådliga
polarhafvet, betäckt, så långt ögat nådde, med is, och öfver det sträckte
sig en himmel, som var öfverdragen med nattsvarta, hotande moln.
På aftonen var härligt månsken. Jag gick då in bland isen på ett
ställe, der denna var som värst hopskrufvad, steg upp på ett stort isblock
och betraktade omgifningen. Jag vet ej hur det kom sig, om det var
ett fantasiens gyckelspel eller om en verklig likhet förefans, — allt nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free