- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
147

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag tyckte, der jag stod ensam bland de månbelysta isstyckena, att den
plats, på hvilken jag befann mig, var förvillande lik en stor kyrkogård
vintertiden. Dödens stillhet rådde, vissa isblock erinrade om
snöklädda grafkullar, andra om väldiga grafmonument. —

"Följande dag på aftonen framkommo vi efter 7½ timmes rask
marsch på jämförelsevis jämn is till Greyhook, der 4 af fångstfartygen
lågo innestängda strax bredvid hvar andra och nära intill stranden.
Utanför dem sträckte sig ett tätt, bredt isband af 5—6 famnar höga,
på grund uppkastade isblock; utanför detta vidtog is af jämförelsevis
obetydlig storlek. Fångstmännen yttrade såsom sin åsigt, att äfven
om stormar skulle under förra delen af vintern bryta och skingra den
öfriga isen, nämnda isband skulle motstå alla stormar och först skingra
sig, när sommarsolen en längre tid utöfvat sin tärande inverkan på
det samma. Före sommaren kunde enligt deras tanke fartygen ej
blifva befriade.

"Fångstfartygen erbjödo en ganska behaglig anblick, och deras
befälhafvare voro hyggliga, med faran förtrogne män. En af dem,
qvänen Mattilas, hade redan upplefvat 65 somrar och 42 bland dessa
beseglat Ishafvet. Han egde i följd häraf stor bekantskap med lifvet
häruppe och hade att från sina fångstresor omtala många, både lustiga
och sorgliga tilldragelser, glada jagtäfventyr och uppskakande
förlisningar. — Om de tvenne andra fångstfartygen fick jag den underrättelsen,
att dessa lågo innestängda omkring 10 mil längre mot vester i
närheten af Welcome-point. Den 7:de Oktober hade 17 man af fartygens
besättningar, medförande båt, gått vesterut öfver isen i förhoppning
att senast vid Norsköarna finna öppet vatten. Då sådant anträffades,
ernade de båtledes fortsätta sin färd åt söder till Isfjorden och
bosätta sig i det hus, som var uppfördt vid Kap Thordsen, men stod
öde. De hyste dock en svag förhoppning att i Isfjorden träffa något
fartyg, med hvilket de skulle kunna återvända till Norge. Rörande
sina provianttillgångar lemnade fångstmännen den uppgiften, att dessa
med skarp förknappning kunde antagas räcka till medlet af November
månad. Med anledning häraf anhöllo de att omkring den 10:de
November få komma till Polhem, förklarade sig villiga att i stället lemna
oss så mycket tidigare före den faststälda tiden på våren, då dagsljuset
gjorde det åtminstone möjligt för dem att genom jagt förskaffa sig
föda, hvilket åter under senare delen af den mörka November månad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free