- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
192

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mat, som bestods vissa dagar i veckan. Men då detta var fallet under
fyra, och ransonen dessutom var liten, hade han naturligtvis fått utstå
en svår svältkur, och att en sådan skulle blifva olycksbringande under
förhållanden, då enligt all erfarenhet rikligare och kraftigare lifsmedel
än eljest erfordras, om krafter och helsa skola bibehållas, var lätt
att ana.

Samma afton begaf sig Palander jämte en del af manskapet å nyo
ut på Polhem. Båda ångfartygen voro under natten i rörelse. Onkel
Adam flyttade sig från sin förra ankarplats och förankrades i närheten
af den lilla ö, på hvilken huset låg, på ett för sjögång och drifis
temligen väl skyddadt ställe. Palander gjorde ett försök att med Polhem
bogsera Gladan närmare stranden, men under arbetet i isen — ty viken
var ännu långt ifrån isfri — bräcktes Polhems rorpinne, och i följd häraf
måste försöket för tillfället öfvergifvas.

Ett par dagar förflöto nu i lugn. Mosselbay isbelades åter
fullständigt, men ännu den 11:te var den nybildade isen ej mer än 4—5
tum tjock. Vi hade nu åter månsken och funno derför lifvet
angenämare än förut. På denna dag har en dagboksantecknare skrifvit
följande, hvilket vi anse oss böra anföra, emedan det eger förtjensten att
skildra förhållandena så, som de då för tillfället uppfattades: "I morgse
syntes en flik af månen ofvan de mot Hinlopen gränsande bergen.
Snart derpå blef hela dess bländhvita skifva synlig, och med det samma
fick nejden omkring oss ljus och lif. Det är med en känsla af
obeskrifligt välbehag och återvunnen lifskraft vi, efter 14 dagars mörker,
så djupt att vi ej sågo och kunde undvika ens de föremål, som lågo
framför våra fötter, nu finna det återigen ljust omkring oss, se oss i stånd att
kunna, om ock dunkelt, urskilja föremål, som ligga på jämförelsevis
långt afstånd, — fartygen, det öppna, af månens strålar glittrande
hafvet och t. o. m., om månens ställning är rätt gynsam, de på vikens
motsatta sida liggande, mörka bergsidorna. På aftonen syntes Polhem
rusta sig till färd. Snöhvit frustar ångan ut genom ångpipan och
sprider sig i vackra hvirflar öfver viken. Ankaret lättas. Polhem börjar
röra sig. Rörelsen är mycket ojämn. Ena minuten, rusar det fram med
full fart, minuten derpå ligger det stilla liksom för att hemta nya
krafter till fortsatta ansträngningar. Nu går det åter tillbaka, rusar
efter en stunds förlopp ännu en gång framåt, stannar o. s. v. Stafven
är vänd åt Gladan. Efter ett par timmars arbete har Polhem kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free