Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de mest lifliga glädjeyttringar. — Trotsande kölden, som bet i näsor
och kindben, vandrade många de närmast följande dagarne upp på de
närliggande höjderna. De fingo se henne och de funno henne
praktfullare än fordom. — Ändtligen den 1:sta Mars skulle den höja sig
öfver de söder om Mosselbay liggande bergen och blifva synlig från
vår lilla ö. Dagen kom, klar och skön. Det lider mot middagen och
för hvarje minut blir ljuset allt starkare. Alla arbeten afstanna, och
andäktiga stå vi med blicken riktad mot den trakt af himlen, der hon
skall visa sig. Hon är nära bergskrönet; ännu en minut och dess kant
skall synas. Men nej, här har berget en spets; öfver denna kan hon
ej höja sig. Längre mot vester finnes en fördjupning i berget. Här
skall hon synas. Hon kommer allt närmare denna punkt — och nu
framträder det strålande klotet i all sin glans. Skönt har den nordiske
skalden besjungit henne, men en skönare lofsång syntes hon oss i
denna stund förtjena, då vi med rörda hjertan nu sågo henne
majestätiskt framgå längs den i hennes ljus strålande bergsryggen, hvars
öfre kant hon syntes liksom vidröra. Kort blef denna dag hennes
besök; efter några minuter hade hon åter dolt sig bakom berget. — Att
ens försöka tolka det intryck, som denna syn gjorde på Mosselbay-boarne,
skulle vara för djerft. Vi lemna åt hvar och en att söka
föreställa sig, af hvad art de känslor skulle vara, med hvilka vi efter mer
än fyra månaders förlopp, efter ett tre månader långt mörker, helsade
solen återkommen. Vi vilja endast ur en dagbok anföra några ord,
nedskrifna den 2:dra Mars: "Det är så mildt och vackert i dag. Nästan
ljumma fläktar komma söderifrån, knappast nog starka för att utveckla
de flaggor, hvilka solen och söndagen till ära äro hissade, en på huset
och en på hvarje fartyg. Öfverallt på isen synas grupper af menniskor,
hvilka på hvarjehanda sätt lägga i dagen sin glädje och belåtenhet.
"Det är ju riktigt vår i dag", yttrar den ene till den andre. —
Visserligen se vi ej grönskande ängar och träd med svalda knoppar,
ej höra vi lärkornas vårliga sånger, men vinterkylan har vikit åtminstone
för i dag, och framför allt har polarnattens mörker skingrats,
den länge och mycket efterlängtade solen har höjt sig öfver bergen och
fördunklat månen, som, kort förut så uppmärksammad och så hjertligt
välkomnad, nu obemärkt af mängden beskrifver sin bana ofvan
horisonten, och då så är, kunna vi ju med glada röster sjunga: "våren är
kommen" eller "vintern rasat ut bland våra fjällar." Måhända, ja, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
