Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och föres ned mot bogen, tågets fria ände fastgöres i pulkans
framstam och det är förspändt. Allt är nu klart, och tåget sätter sig i
gång. En lapp leder renen, som lugn och tålig drar sin last. Vi gå
NV hän. Vid stranden är isen landlös, som man säger, höjer och
sänker sig oupphörligen mycket starkt, under det ett häftigt brak och
gnissel låter höra sig. Till en början går vår väg öfver alldeles jämn
is, här och der försedd med en och annan smalare eller bredare spricka.
Längre ut från land, ungefär 1/8 mil, vidtager sammanfrusen drifis,
bildad af små, några kubikfot stora isbitar jämte ett och annat väldigt
glacierblock, som höjer sig stolt och imponerande öfver isytan och
glittrar i solskenet. Ett dylikt ligger i vår väg. Vi bestiga det. Från
dess topp hafva vi en vidsträckt utsigt. Öppet vatten synes hvarken
åt norr eller vester. Vi fortsätta vår färd. Längre ut synes ett annat
isblock. Till detta skola vi gå för att se till, om icke ifrån dess spets
öppet vatten kan skönjas. Marschen blir allt mera besvärlig. Isen
börjar blifva svårare. Slutligen äro vi vid isbergets fot. En lapp klättrar
upp på det samma. Ej heller härifrån synes den minsta vattenstrimma.
Draggarne få befallning att börja sina arbeten. — I vår närhet befinner
sig ett jämnt isfält. Till detta föres renen och på detta läggas de i
pulkan medförda redskapen. Renmossan tömmes i pulkan och renen
får börja äta. Af dessa tillrustningar kunna vi se, att det är här, som
draggarne tänka arbeta. Den ene af lapparne fattar den ena isyxan,
undanrödjer snön på en yta af några qvadratfot och börjar hugga i
isen af alla krafter. En, annan höjer på sitt lifbälte, lyfter något litet,
på pesken och aflägsnar sig derpå med långa, gravitetiska steg från
den punkt, der kamraten börjat arbeta, under gåendet mumlande några
ord, som en med lapska och svenska språken förtrogen skulle öfversätta
med en, två, tre, fyra o. s. v. Sedan han tillryggalagt en sträcka af
omkring 20—30 fots längd, stannar han och börjar också hugga.
Kristian upprullar tåget, binder dess ena ände vid ena änden af den
medförda långa stången och fastknyter bottenskrapan vid tåget, ungefär
på dess midt. Den tredje af lapparne står tålmodigt med lansen i
hand bredvid den, som först börjat hugga; den fjerde kastar sig ned
på den snöbetäckta isen och intar ett så beqvämt läge som möjligt.—
Snart kunna isyxorna ej användas längre; isen är för tjock, ända till
4 fot. Nu börjar lansbärarens arbete. Lansen stötes gång på gång
kraftigt ned i de fördjupningar, yxorna bildat, tränger slutligen här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
