- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
237

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och der igenom den återstående isskorpan, banande väg förklara,
häftigt framsprutande vattenpelare. Så småningom blifva de kringhuggna
isbitarne helt och hållet fria och pressas då ned under den omgifvande
isen. Af den lapp, som förut hvilat sig, och af Kristian huggas nu
2:ne andra vakar o. s. v. Sedan draggarne på detta sätt bildat ett
antal — större eller mindre, allt efter isens mera eller mindre betydliga
tjocklek — i en rad och på 20—30 fots afstånd från hvarandra liggande
hål, af hvilka de båda yttersta hafva större omfång än de öfriga, skjutes
den först omnämnda stången — naturligtvis med den ända förut, vid
hvilken tåget är fastbundet — från endera af de båda yttersta vakarne
under isen till den närmast varande, från denna åter till den derpå
följande och så allt vidare, tilldess stången når det andra af de
båda yttersta hålen, då den drages upp. Detta arbete fordrar mycken
skicklighet och noggranhet och tar oftast, särdeles om isen är af
betydligare tjocklek, lång tid i anspråk. Härigenom lyckas man
emellertid få den vid stången bundna linan under isen och ett af dess
båda ändstycken upp genom hvardera af de båda yttersta och tillika
största hålen. Genom ett af dessa nedsläppes nu bottenskrapan, man
halar i den del af linan, som befinner sig i och vid det andra, och på
detta sätt kommer skrapan att släpas öfver en sträcka af hafsbottnen,
i det närmaste af lika längd som afståndet mellan de båda yttersta
vakarna. Skrapan upptages, och dess innehåll tömmes i den medförda
baljan; den nedsläppes derpå ånyo genom den vak, i hvilken den drogs
upp, och föres tillbaka samma väg, som den förut gått, genom halning
i den del af taget, som befinner sig vid det hål, genom hvilket skrapan
gången förut nedsänktes, upptages å nyo och tömmes. Skörden är rik.
Baljan är redan full, och vi begifva oss derför åter till Polhem, för
att här i lugn och ro undersöka de djur och växter, som upphämtats.

Våra naturhistoriska undersökningar under vintern gingo mindre
ut på att erhålla kännedom om, hvilka och huru många arter djur och
växter vid denna tid förekommo i Mosselbay, än att få insigt om,
huruvida hvarje växt- och djurart under vintern undergick några
förändringar, som kunde anses föranledas af det så lång tid fortfarande
beständiga mörkret och hafsvattnets låga temperatur. Det var i följd
häraf för oss af största vigt att vid olika tidpunkter erhålla till
undersökning samma djur- och växtarter, och detta ernådde vi lättast
derigenom, att draggningar anstäldes med korta mellantider på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free