Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännedom om växternas lifsverksamhet och de antagna vilkoren för
densamma. Att närmare ingå på detta ämne skulle föra mig för långt.
— Deremot synes det mig lämpligt att i sammanhang härmed
redogöra för några odlingsförsök, som med högre växter anstäldes på
Polhem. Från Sverige hade medförts en tunna god matjord och frön af
åtskilliga växter, t. ex. spenat, reseda och särskildt några, som ansågos
ega vissa antiskorbutiska egenskaper, t. ex. rädisor, krasse och några
andra. Fröna såddes i burkar, fylda med jord, den 18:de Oktober,
sålunda vid en tid, då vi ännu hade några timmars dag. Burkarne
stäldes i fönstret i ett af boningsrummen. För tillbörlig vattning
sörjdes noggrant. Fröna grodde, groddplantorna började efter några dagars
förlopp visa sig samt tilltogo mycket i längd. Några örtblad
utvecklade de icke. Vid medlet af November voro alla döda. — Sedan solen
återvändt, upprepades försöket, och nu blef utgången öfver förväntan
lycklig. Deltagarne i expeditionen fingo, innan ute ett enda grönt strå
kunde upptäckas, förnöja sina ögon med den saftiga grönskan hos
präktiga, bladrika spenatplantor och se fotlånga blommande individer af
Lepidium sativum. En fick t. o. m. kittla sin gom med smaken af
en visserligen liten, men i allo välbildad, på Spetsbergen uppdragen
rädisa.
På qvällen den 6:te Mars inträffade den märkliga, så ifrigt
efterlängtade tilldragelsen, att en isbjörn sköts vid Mosselbay. Det var
temligen sent. Alla utom de vakthafvande hade redan gått till kojs,
men lamporna voro ännu ej släckta. Plötsligt stördes den rådande
tystnaden genom ett förfärligt oväsen, hvilket dock var något ganska
vanligt vid denna tid på dygnet. Det var de båda hundarne Runn och
Porfy, ännu lika stora fiender som förut, hvilka utkämpade sin sista
batalj för dagen. Stridens orsak var den, att Porfy, som nu blifvit
utkörd från köket, ville tillbringa natten i korridoren, hvilket Runn
förmenade honom, anseende, att han borde dväljas under bar himmel
med en snödrifva till bädd. Vakthafvande matrosen gick ut och
åtskiljde med tillhjelp af en dugtig påk de kämpande. Just som striden
slutade, såg han Runn vädrande springa förbi ena husknuten. Han
följde efter och befann sig, kommen på norra sidan om huset, ansigte mot
ansigte med en stor isbjörn, som syntes stå och med förvåning betrakta
huset och dess upplysta fönster. Matrosen skyndade ögonblickligen
och underrättade Palander, som inom en handvändning hade störtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
