Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakterna hade jag ingenstädes sett snöblindheten något närmare
omtalad. Dessa tyckas dock ha under denna benämning inregistrerat
hvarjehanda ögonsjukdomar. Deras behandling bestod helt enkelt uti
indrypande af "Wine of opium." Detta har jag också försökt i ett par
fall och kan icke neka, att jag fann medlet ganska godt; dock gjorde
kalabar processen betydligt kortare. I ett par fall voro smärtorna så
häftiga, att jag endast genom användande af atropin och
morfininjektioner samt artificiel igel kunde stäfja dem."
Vid denna tid visade sig vid Polhem en för oss obekant hund.
Denna bragte oss på den tanken, att några af de fångstmän, hvilka på
hösten blifvit innestängda vid Greyhook, mot all vår förmodan och utan
att underrätta oss härom tillbringat vintern på det ställe, der deras
fartyg innefrusit. För att se till, huru härmed förhöll sig, och för att,
om några menniskor funnos vid Greyhook, bringa dem den hjelp, hvaraf
de helt säkert voro i behof, begaf sig Palander dit, åtföljd af styrman
Stjernberg. Den 1:sta Maj kl. 8 på eftermiddagen återvände de till
Polhem efter 29 timmars nästan oafbruten vandring. Kl. omkring 8
på morgonen samma dag hade de anländt till Greyhook och kunde ej
upptäcka den minsta skymt af vare sig folk eller fartyg, hvarvid dock
bör märkas, att en för tillfället rådande svår snötjocka gjorde en mera
noggrann undersökning af platsen omöjlig. Deras vandring hade varit
mycket ansträngande. Hög s. k. skrufis, öfver hvilken de måste klättra,
fylde hela mynningen af Wijdebay. Nedanför isblocken lågo här och
der djupa snödrifvor, i hvilka de sjönko ned till midjan. På sina
ställen förenades isstyckena af nybildad is, hvilken var så svag, att de
föllo igenom den. Mot slutet af vägen blef deras trötthet så stor, att
de flera gånger somnade, då de kastat sig ned på en snödrifva för att
hvila sig några ögonblick. De plågades af en beständig törst, hvilken
de förgäfves sökte stilla genom att äta snö och is. — Dagen efter
den, på hvilken de hemkommit, angreps styrman Stjernberg mycket
svårt af snöblindhet. — Hvarifrån hunden kommit, blef en länge
obesvarad fråga.
Den 3:dje Maj återtogo Palander och hans folk sin färd mot
norden. Vi lemna härmed tills vidare våra polarfarare och skola i stället
i korthet berätta, hvad som tilldrog sig vid Mosselbay under deras
frånvaro. — Den tid, som närmast följde, var utan gensägelse den
dystraste och sorgligaste under hela expeditionen. Maj månad var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
