Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommen, men vintern höll fortfarande i sig. Stundom höjde sig luftens
temperatur till —5 eller —6°, men i allmänhet höll den sig omkring
—10°. Ymnigt med snö föll. Solen var visserligen sedan länge
circumpolar, men det var endast sällan, som vi fingo se den. En kall,
tjock dimma låg för mestadels lägrad öfver Mosselbay, eller också
undanskymdes solen af tunga, lagt liggande moln. Isen, som spärrade
våra fartyg och gjorde all förbindelse mellan oss och den öfriga
verlden omöjlig, låg orubbad och, som det tycktes, orubblig och tilltog i
stället för att aftaga i tjocklek. Dagligen och stundligen flögo våra
blickar ut öfver hafvet, men ej den minsta flik öppet vatten kunde vi
se. — Proviantförrådet började blifva hårdt medtaget och en och annan
för oss mycket vigtig artikel att tryta. Så t. ex. ättika och lemonjuice,
ett par af de kraftigaste antiscorbutica vi egde. Stor och allmän
kraftnedsättning rådde särskildt bland manskapet och påkallade i hög
grad en förökad ranson. Men det var att frukta, att en ännu större
nedsättning i ransonen än den redan skedda skulle blifva nödvändig. —
Skörbjuggen började gripa omkring sig i betänklig grad. Den 6:te
Maj undergick manskapet på Onkel Adam sjukmönstring, och denna
utvisade, att alla med undantag af en enda voro skorbutiska, några så
svårt, att Envall ansåg rådligast, att de flyttades i land, der de kunde
skötas omsorgsfullare än om bord, och der de stora, luftiga rummen
erbjödo en helsosammare vistelseort än den trånga kajutan på fartyget.
Äfven på Gladan var helsotillståndet långt ifrån tillfredsställande, och
till och med hos flera af Polhemisterna började skörbjuggssymptom
visa sig. Hos de senare voro de likväl i allmänhet lindriga, utom hos
lappen Anders, hvilken märkvärdigt nog, oaktadt han hela vintern om
nästan dagligen varit ute och i verksamhet och oaktadt han bort hafva
mindre att frukta af denna sjukdom än någon af oss andra, redan i
slutet af April månad häftigt angreps af detta de arktiska trakternas
plågoris. Dagligen kom en stor skara af skörbjuggspatienter från
fartygen i land, somliga gående på kryckor, andra stödjande sig på käppar,
och åter andra burna af sina friskare kamrater. En sorgligare syn än
denna kunde man knappast under våra förhållanden få se. —
Hemlängtan eller åtminstone längtan att snart få lemna Mosselbay började
få insteg hos flertalet bland oss, och oron öfver våra frånvarande
kamrater bidrog äfven att göra vårt lif allt annat än gladt. — De
vanliga samtalsämnena voro den ihållande kölden, isen, matbrist, skörbjugg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
