Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss och våra slädar, framför våra fötter, just i det ögonblick vi
ämnade använda detsamma till brygga. Äfven farliga tvärspringor
förekommo, hvilka likaledes oftast voro upptill snötäckta, men mot sjelfva
kanalens vägg mynnade med ett mörkt, öppet gap. Ofta nog använde
vi, (såsom bilden sid. 274 utvisar,) för att erhålla skydd mot vinden,
bottnen af en kanal till tältplats.
Någon gång förekommo äfven andra, från alla sidor af branter
begränsade sänkningar af större djup än glacierkanalerna, men af föga
betydlig utsträckning; dessa torde lämpligast kunna benämnas med det
namn, som sjömännen gåfvo dem, »dockor» eller »glacierdockor».
Nordostlandets inlandsis var vid vårt besök allt för snötäckt, för
att jag med full säkerhet skulle kunnat afgöra glacierkanalernas
uppkomstsätt. Att de ej voro några floddalar var tydligt. De voro
nämligen mycket djupare än elfdalarne på Grönlands inlandsis, der dock
snösmältningen måste försiggå i vida betydligare skala än på
Spetsbergen, och förekommo allt för tätt samlade på vissa ställen, medan
de på andra ställen saknades fullständigt, för att de skulle kunna
utgöra afloppsbäddar för de helt säkert ganska obetydliga rännilar, som
bildas här under högsommaren. Högst sannolikt härröra de deremot
från förkastningar i isen, snarlika dem, hvilka iakttagas i de fasta
jordlagren, och hvilka der liksom här leda sin uppkomst från jordlagrens
eller isens vexelvisa utvidgning och sammandragning till följd af
temperaturvariationer.
Om t. ex., till följd af en ringa temperatursänkning i en fast massa,
de springor, som bilda sig, nedtill sammanlöpa, så att de omsluta ett
kilformigt stycke, så är det naturligt, att detta för hvarje
temperatursänkning och derpå beroende sammandragning af den fasta massan
sjunker något litet, utan att vid en derpå följande, på förhöjd
temperatur beroende utvidgning åter kunna höja sig. Friktionen är
härtill för stor. Utvidgningen måste derför åstadkomma förskjutning
på något annat håll, kanske långt ifrån det ställe, der sänkningen egt
rum. För hvarje följande temperaturvariation måste samma företeelser
upprepas, och det är derför ej förvånande, om slutligen kilen sänkes
flera tiotal fot. Om förklyftningarna ej äro alldeles regelmässiga,
så qvarblifva alltid på dessa ställen fortfarande oregelmässiga springor,
som gifva upphof till klyftorna vid kanten af glacierkanalerna eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
