Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till de sedermera af grus och kemiska sediment fylda skölbildningar,
som nästan alltid träffas på förkastningsytorna i de fasta jordlagren.
Från det ställe på inlandsisen, der vi togo af mot vester, kunde
vi, då dimman för några ögonblick lättade, tydligen se, att inlandsisen
längre söder ut varit underkastad ännu betydligare rubbningar, än de,
som förefunnos på de ställen, der vi gingo fram. Från vår vändpunkt
mot vester, som var belägen på en höjd af 407 meter, sänkte sig
nämligen inlandsisen långsamt, till en betydligt lägre belägen isslätt, från
hvars södra sida den åter hastigt höjde sig i branta afsatser, och med
beväpnadt öga kunde man här urskilja mäktiga, kantiga isblock, som
lågo kringströdda på isslätten, vid foten af de terrassformiga afsatserna,
från hvilka de nedstörtat. Möjligt är, att sjelfva isslättens höjd öfver
hafvet var mycket obetydlig och att vi här hade framför oss en på
Nordostlandets ostkust mynnande, af ett sammanhängande isfält täckt
hafsarm.
Det var denna oländiga is-terräng, som nödgade oss att afstå från
planen att från v. Otters ö gå ned till Kap Mohn och derifrån långs
kusten till Kap Torell, vidare öfver Hinloopen och Vestspetsbergens
inlandsis, förbi Chydenii berg till Mosselbay. I stället veko vi af åt
vester mot Wahlenberg-bay. Äfven här möttes vi dock af en ytterligt
oländig, 1500 till 2000 fot öfver hafvet belägen terräng, som
uppehöll oss ända till d. 15:de Juni, då vi helt oförväntadt kommo ned till
ostligaste delen af Wahlenberg-bay, hvilken sträcker sig betydligt längre
mot öster, än vi förmodat.
I denna efter den berömda botanikern och glacialkännaren benämda
bugt mötte oss (den 15 Juni) årets första blomma, en vacker röd
Saxifraga. Den första blomman år 1861 erhölls i Treurenberg-bay först
sjelfva midsommaraftonen.
Inlandsisen afslutas icke mot bottnen af Wahlenberg-bay med
någon tvärbrant stupa, utan med en af inga branter eller klyftor
afbruten långsam sluttning, utför hvilken färden med våra slädar gick med
en rask fart. I granskapet af den innersta bugten framsköto på en
höjd af 280 meter några låga granithällar ur ismassan, och längre fram
sågos vidsträckta, 45 meter höga, af lera och kantigt grus bildade
moräner, tillhörande samma typ som de, hvilka jag 1858 såg vid Axels
öar i Belsound och 1864 i bottnen af Storfjorden. Jag anser som högst
sannolikt, att dessa moräner härstädes, liksom på Axels öar, blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
