Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mosselbay och sade farväl åt dessa stränder, skär och fjäll, som under
vår vistelse här hunnit djupt inpräglas i vårt minne, och åt vår lilla
trefliga stuga, der vi upplefvat så många oförgätliga tilldragelser, så
väl mörka som ljusa, så väl glada som dystra, der så många förhoppningar
hos oss födts för att i många fall inom kort omintetgöras och
der vi alla efter bästa förmåga sökt verka för expeditionens stora mål.
Helt visst fans ingen bland oss, som ej kände sig glad att få lemna
denna trakt, men farhågan, att vi efter några timmars förlopp kunde
blifva tvungna att å nyo inlöpa i Mosselbay, qväfde alla lifligare
glädjeyttringar.
Utanför Mosselbay funno vi det härligaste väder; solsken och stiltje
och ett öppet, spegelblankt haf. Mot vester syntes isen, intagande
samma sträcka, som då vi sist passerade den, och öfver densamma låg
en djup dimma lägrad. Ju närmare vi kommo den, ju starkare blef
vår själsspänning. Vi voro invid den och trängde in ibland den. Den
var af imponerande storhet. Milslånga isfält, väldiga isblock, höga
isvallar mötte öfverallt det spejande ögat. Öppningarna voro små.
Utkiken i masten angaf, hvaråt de största funnos. — Vid Greyhook var
det endast med yttersta nöd Polhem kunde tränga sig mellan land och
ett 1½-2 engelska mil långt isfält. Vester härom blef isen glesare,
och derpå vidtog ett jämförelsevis isfritt haf. Vi drogo en suck af
lättnad och sade Mosselbay farväl.
Vi kunde naturligtvis nu ej tänka på att, såsom vår afsigt var,
då vi sist lemnade Isfjorden, göra ännu en färd mot norr för att
undersöka isgränsens läge, dragga och hämta de expeditionen tillhöriga
saker, som funnos på Phipps ö. Vi styrde derför söderut och ankrade
på aftonen den 18:de i Smeerenbergbay. Här qvarstannade vi till
eftermiddagen den 19:de, hvilade, fotograferade, draggade och anstälde
hvarjehanda observationer.
Kl. 2 e. m. begåfvo vi oss ä nyo på färd, gjorde ett kort besök i
Kobbebay för att efterse bref och nedlägga sådana på "postkontoret"
och ankommo den 20:de på aftonen till Kap Staratschin. Sedan vi här
afhämtat Nordenskiöld och hans följeslagare styrde vi kosan inåt
Isfjorden och ankrade i Skansbay följande dag på aftonen.
Skansbay bildar en liten bugt, som vid mynningen af Klaas Billen-bay
skjuter in på östra sidan af Kap Thordsen. Inåt öfvergår Skansviken
småningom, nästan utan någon egentlig gräns, till ett vidsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
