Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till samma resultat kommer man genom en noggrann granskning
af de olika sedimentära lagrens struktur och byggnad. Man känner
numera ganska väl beskaffenheten af de jordlager, till hvilka
materialet blifvit lemnadt genom glacierernas förstörande inverkan på
omgifvande och underliggande bergmassor, och man kan angifva vissa
bestämda kännetecken, hvarigenom dessa lager skiljas från andra icke
glaciala aflagringar. Man träffar t. ex. i dessa senare endast ytterst
sällan några större stenblock, hvilka i så fall nedrasat från någon
närbelägen klippa och inbäddats i sanden eller leran, antingen direkte
och således helt nära sitt ursprungliga fyndställe, eller ock efter att
vid islossningstiden hafva blifvit förflyttadt en större eller mindre
sträcka. I de glaciala bildningarna spela deremot, såsom man kan finna
vid studiet af de från glacialtiden härrörande lösa jordlagren hos oss,
rullstenar och flyttblock, som af isberg transporterats till långt aflägsna
trakter, en mycket framstående rol, i det att man öfverallt träffar dem
i öfvervägande mängd inbäddade i de flesta från denna tid härrörande
sand- och lerlagren. Om ett klimat likt det, som nu råder i de
arktiska trakterna, flerfaldiga gånger under olika geologiska tidskiften
skulle hafva inträffat i polens grannskap, så har man skäl att vänta,
att sandstenar, inneslutande stora rullstensblock, ofta skulle möta oss
i dessa trakter.
Detta är dock ingalunda förhållandet, oaktadt dylika bildningar,
om de förekommit i någon större skala, svårligen skulle kunnat undgå
uppmärksamheten.
Beskaffenheten af kuststräckorna i de arktiska länderna är
synnerligen gynnsam för geologiska undersökningar. Medan nämligen dalarne
för det mesta äro isfylda, äro bergens sidor om sommaren ännu vid
80:de breddgraden och en höjd af 1000 till 1500 fot öfver hafvets yta
nästan fullkomligt snöfria. Ej heller täckes berghällen af någon
nämnvärd vegetation, och dessutom bilda bergsidorna vid sjelfva hafsbandet
oftast en lodrät stupa, hvilken för forskaren öfverallt erbjuder blottade
profiler. Den kunskap, man i sydligare länder oftast först efter långa
mödosamma forskningar, jordrymningsarbeten och dylikt vinner om ett
bergs geognostiska byggnad, vinnes här nästan vid första ögonkastet,
och då vi hvarken på Spetsbergen eller Grönland i dessa profiler af flera
tusen kilometers utsträckning, omfattande snart sagdt alla formationer
från silur- till tertiärtiden, sett till några rullstensblock, ens af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
