- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
25

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tip väntade påtagligen beröm, men fick i stället en
särdeles grundlig bastonad. Vi voro alla mycket ledsna,
och hade Tip anat det obehag, han under resan skulle
få på grund af sitt tilltag, så hade han helt säkert låtit
kattungen vara i fred. Ty den andra vaktades nu med
den omsorg, att så snart den togs upp, blef Tip utan
vidare bortjagad, och det vankades genast smörj, om
det såg ut som om Tip menat illa, då han kom
kattungen nära. En gång längre fram voro de ihop nere i
gunrummet, men det hade åter mycket tråkiga följder
för Tip. Resultatet häraf blef slutligen, att denne fick en
sådan fruktan, när katten var i närheten, att han skälfde
som ett asplöf och själfmant gaf sig undan. Och
nemesis ställde ytterligare så till, att när den lilla kattungen
växte upp, blef den ett riktigt vilddjur, i all synnerhet
sedan den en längre tid fråssat på rätt kött af isbjörn
och myskoxe. Den gick då ej längre ur vägen för
foxterriern, och nu behöfde vi ej heller vara oroliga, ty
den redde sig bra på egen hand och blef själf
tyrannen. Den hade för öfrigt tur att komma ur
allehanda svårigheter, ty mer än en gång under resan var
den nära att sätta lifvet till, men räddades alltid i sista
minuten. De båda lapphundarne visade sig aldrig
fientliga mot katten.

Det är alltid en angenäm känsla när fartyget sticker
ut till hafs, sedan man en längre tid varit jäktad af
tusentals bestyr och äfven haft många bekymmer. Men
nu är ändtligen allt i ordning, hoppet om en resultatrik
färd hägrar i ens sinne, och nu kan man ej blott låta
hjärnan hvila, utan får äfven stärka och vederkvicka sig
i den friska hafsluften. »Jag lade mig tidigt för att
ändtligen få sofva ut», berättar dagboken, »och vaknade
följande morgon efter en skön sömn samt gick upp strax

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free