- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
117

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

större utbredning längre norrut. Hvarför de numera
utdött i eller öfvergifvit dessa trakter, vet man ej; på grund
af att detta förhållande är rådande på båda kusterna,
skulle man vara böjd att tro, att det står i samband
med någon försiggången förändring af klimatet eller af
isförhållandena.

Vid eskimåboningarne hade vi funnit några tappar
af myskoxens vinterull, och i den tanke att något djur
af detta slag kunde finnas kvar på ön eller att vi dock
skulle påträffa någon ren, begåfvo vi oss inåt dalgången
eller den lägre marken mellan Hasenberg och
Germaniaberget. Snösmältningen pågick, så att de stora drifvorna
på sluttningames södra sidor voro ganska besvärliga att
vandra öfver. Men på den snöfria marken tydde
växtligheten på börjande sommar. Cassiope tetragona med
sina konvaljelika hvita klockor stod nu i blom, och likaså
blommade där och hvar mellan stenarne den arktiska
formen af odonet (Vaccinium uliginosum *microphyllum).
Vi hade redan förut på Pendulumön sett stora humlor,
och nu hade äfven de större fjärilarne (Argynnis)
börjat visa sig. Ute på isen lågo sälar där och hvar
vid sina hål, ett björnspår strök öfver snödrifvan högt
uppe på Germaniabergets sluttning, men inga djur syntes
på land. Då vi kommit långt inåt marken, fick jag syn
på en skalle med tillhörande skelettdelar af myskoxe,
och vi kommo öfverens om, att redan detta fynd var
värdt vår vandring. Vi beundrade de kolossalt tjocka
hornen och förstodo mer än väl, att en blykula ej skulle
kunna genomtränga detta pansar. Fastän skelettet var
gammalt, eggade det oss likväl till fortsatta ansträngningar,
och dessa fingo till slut sin belöning. På en högplatå,
vid pass sex kilometer från stranden och väl tre
kilometer från det ställe, där vi voro, fick jag nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free