- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
170

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss varse. De sprungo då upp men stannade dock kvar, så
att vi kunde komma dem femton à tjugo meter nära. Jag
ensam var beväpnad och stod färdig att skjuta, under det
att Dusén gick åt olika håll för att få lämplig belysning
samt för att få flockens anförare, en stor tjur, fotograferad
från sidan. De öfriga förhöllo sig fullkomligt passiva, i
afvaktan på ledarens uppförande. Men denne vände sig,
såsom vanligt, allt eftersom Dusén gick, ty myskoxarne
veta nog, att deras tjocka panna erbjuda dem bästa
skydd. Så sänktes hufvudet, med ena framfoten skrapade
han i marken. Om han äfven, såsom man uppgifver
att myskoxen vid sitt hot plägar göra, skrapade hornet
mot frambenet, kan jag icke säga. Men fastän det såg
ut, som om tjuren menade allvar, blef däraf intet, ty
med ens kastade han om, och alla djuren satte af i
fullt galopp.

Alltsammans, tjurens skenbart så morska hot men
därpå följande snabba flykt, föreföll mig så komiskt, att jag
brast ut i skratt och ej kom mig för att skjuta, så mycket
mera som jag antog, att djuren såsom vanligt snart skulle
stanna. Men de satte af utan uppehåll, och jag trodde
nästan, att jag ej skulle få någon, samt var i alla fall
belåten med de sex fotografier, som blifvit tagna. Jag
förföljde dem emellertid och träffade flocken en stund
efteråt i en bäckravin, hvarifrån djuren lätt kunde
transporteras till standen. Den stora tjuren stod då i
begrepp att bestiga den motsatta branten af ravinen, och
jag sände honom två kulor bakom bogen, hvilka gingo
tvärs igenom, ty jag såg huru det rök i bergväggen på
hans andra sida. Men det behöfdes en tredje kula för
att göra slag i saken, och det gjorde den också med
besked, ty för denna dog han knall och fall och tumlade
ned för den höga branten till älfven. Från samma plats,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free