Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt gevär för att han skulle söka på isen komma
björnarne inom håll, och nu utspelades ett mycket intressant
äfventyr, hvilket vi med kikare kunde följa från fartyget,
dit jag under tiden rott tillbaka. Arnesen hade först sökt
gå efter björnarne, men därpå lagt sig ned på isen för
att han skulle tagas för en säl, en list, som fångstmän
stundom pläga använda. Han spelade sin roll utmärkt,
höjde än hufvudet, än fötterna, såsom sälarne pläga göra.
Björnarne hade redan kommit rätt långt bort, då de
antingen fingo vind af honom eller blefvo honom varse.
På något tecken af honan lade sig ungarne ned, medan
hon började smyga mot den förmente sälen. Hon
hukade sig först ned på isen så mycket som möjligt och
kröp sedan ned i en lång råk, som sträckte sig mot det
ställe, där fångstmannen låg. Här sam hon honom ganska
nära och rusade så upp i rasande fart mot den
förmodade sälen, som, antagligen till hennes stora
öfverraskning, sprang henne på två ben till mötes. Två
skott, och allt var slut. Ungarne sprungo undan och
voro påtagligen mycket villrådiga, men aktade sig på
samma gång väl att komma inom skotthåll, och vi gjorde
en lång jakt på dem förgäfves. De voro små årsungar
och ganska putslustiga, där de sprungo på isen och
emellanåt ställde sig upprätt på bakbenen för att kunna
se bättre. När björninnan var flådd och huden bragt
ombord, återvände de dock och började med glupskhet
äta af modrens kropp. Förmodligen antogo de, att det
var en säl, som dödats åt dem af henne. Sedan
Kulseth lyckats få in en båt i råken, kunde han i denna
komma dem inom håll, och båda blefvo skjutna. Jag
var glad att detta lyckades, ty de voro för små att
kunna lifnära sig själfva; båda voro hanar.
Vid tvåtiden på morgonen den 21 juli satte isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
