Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud allt emellanåt dök upp i någon vak, allt närmare
jägarne. När hon slutligen ansåg sig nära nog, klef hon
upp på isen och rusade i fyrsprång mot doktor Hammar,
hvilken hon förmodligen ansåg såsom bästa bytet, emedan
han var störst. Hans skott klickade, ty en gammal patron
hade blifvit kvar, men nu sköt Åkerblom och träffade,
hvarpå björninnan snart var expedierad, något som strax
därpå äfven blef fallet med ungarne. Dessa, en hane och
en hona, voro nästan fullvuxna, men ungarne följa modren
äfven andra året, om hon under tiden ej fått några fler.
Medan vi väntade på jägarne, sköt jag en småsäl från
fartyget, och då vi fortsatte vår färd, sköts af jägmästaren
en storsäl. Det var en riktig koloss och så gammal,
att den endast hade få tänder i behåll. Klockan sex på
eftermiddagen förtöjde vi vid iskanten utanför
Bontekoe-ön, dit Dusén, jägmästaren och doktorn begåfvo sig öfver
isen. De båda sistnämnda, som voro uppe på öns platå,
kunde därifrån iakttaga, att Frans Josefs fjord, så långt
blicken nådde, var betäckt af is. Medan landpartiet var
frånvarande, sköt jag från fartyget en ovanligt stor och
fet björninna, som gick förbi på isen på ungefär hundra
meters afstånd. Hon ignorerade fartyget fullständigt, men
vinden låg från henne mot detsamma, och så vana som
björnarne här äro vid de stora isbergen, är det väl
antagligt, att Antarctic af henne ansågs för ett sådant. Alla
ombord hade kommit upp på däck för att åskåda detta
lilla jaktnöje, och det var rätt lustigt att se de vid
relingen nedhukade gestalterna, som endast vågade höja
en del af hufvudet öfver densamma. För första skottet
slog björnen en kullerbytta, men reste sig igen och sprang,
så ännu ett skott, en ny kullerbytta, ytterligare två skott
bakifrån, hvarpå den midt under språnget störtade ned
och var död. Det första skottet, som gått tvärs igenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
